Dreams in Reality

Nu sitter jag på ett tåg genom Sverige igen, det känns hemma. Utanför ligger snön och jag är på väg från Linköping till Stockholm. Julhelgen och mellandagarna har tillbringats med delar av min fina familj. Och som många gånger blir jag så tacksam för att de finns. I alla lägen; intresserade, redo att ställa upp och ofta med många åsikter vad man bäst ska göra. :) Älskar er! Nu ska det bli Stockholm och Norrtälje några dagar innan jag åker tillbaka till ön igen.

I Limassol var det 19 grader och sol idag. Men jag är i Sverige för att fira jul och här är det några minus och snön ligger tjock i trädgården. Jag har precis slagit in alla julklappar och nu sitter jag och tittar på ljusen i granen medan Mange och Pappa pratar. Det känns lugnt och ledigt. Snart är det julafton. Samtidigt så smyger stressen sig på, stressen kring att jag inte klarar arabiskan och inte vet hur jag i så fall ska lösa min ekonomi från och med januari. Ni som ber, be gärna för det.  Fick jag drömma fritt så skulle jag inte vara beroende av studiestöd längre. Ber lite om ett mirakel, även om det känns otroligt. Fast ändå, så här vid jul blir jag påmind om att under sker hela tiden. Men det största är ändå det att Jesus kom hit till oss för att leva och dö för vår skull. Ja, jag tror att genom Honom kan jag göra allt, vad tror ni? Nej, nu ska jag ta paus från stress och oro och fira jul med min fina familj. God Jul till er alla!

Idag har jag försökt vara en effektiv arabiska student. Det gick bra tills jag läste vad jag skulle kunna på tentan. Men små steg fram till tentan och kanske ett under sker och jag klarar den, annars så finns det ju en ny chans i januari.... Annars har jag ägnat mig och mer intressanta saker som att jobba med Wellspring och information till vår kommande hemsida. Jag har börjat lite på min peer review för comdev. Arkiverat radioprogram. Fått antagningsbesked inför våren. Plockat clementiner. Jag är effektiv när jag låter bli att plugga. Nu ska jag strunta i alltihop och istället spela Wii med Nat.  Och på söndag åker jag till Sverige.

Idag har regnet försvunnit och ute skiner solen. Min dag började med att jag lyckades övertyga mig själv att gå upp (var uppe alldeles för sent igår) och ge mig iväg till Klädbytardagen som min organisation ordnade. Folk fick ta med kläder som vi sedan sålde och intäkter plus överblivna kläder går till vårt arbete. Tyvärr så har vi inte annonserat så bra då vi kom på idéen för två veckor sedan och det är något nytt. Vi fick två kunder :) Fast vi sålde för ca 30 euro, jag stod för en tredje del av det då jag tyckte det var kul. Men vi ger oss inte så lätt och fortsätter efter gudstjänsten imorgon. Dagen fortsatte med en tur till svenska godisaffären, där jag fick både sockerkick  och trevligt samtal. Efter det så bestämde jag mig för att ta till vara att jag har en moped, fint väder och vackra vyer. Jag åkte runt och kollade på Limassol i en dryg timme innan jag tog mig hemåt för lunch. Idag äter jag kinamat till lunch och längtar till bästa Ys och co i Kina. Samtidigt har jag skypa

Vaknar på morgonen av regnet som öser ner och smattrar mot taket. Mitt rum är kallt och bara att sticka ut foten från täcket gör att jag fryser. Kyla på ett regnigt Cypern är något annat än hemma. Här är det fortfarande mellan 15 och 20 grader, men det är nästan kallare inne än ute. Nu har det regnat i flera dagar, även om solen tittar fram lite de flesta dagarna. Cyprioter är glada att det är regn och svalare. Jag, jag tycker om det men drömmer om en varm dusch. När jag ligger i sängen och inte vill gå upp för kylan så är allt jag drömmer om varmvatten i duschen. Jag ber en bön om ett under. Går upp och tänker att jag ska testa att sätta på det elektriskt uppvärmda vattnet även om jag inte bett dem slå på det. Varmvatten. Verkligen varmt vatten. Aldrig har en varmdusch känts så skön. Tack Gud för att du har omsorg nog för vardagsunder.

Här om dagen så läste jag på leilei.se om hur hon ett ögonblick påmorgonen kände sig som hemma innan verkligheten satte in och hon kände i hjärtat hur långt hemifrån hon var. Ikväll, när jag såg på bilder på snö i Sverige, så förstod jag vad hon menade. En liten stund när jag tittade ut i mörkret kunde jag tro att snön var här och att det var julmys dags. Men sedan så kom verkligheten över mig, att jag är långt hemifrån. Men om ca två veckor så åker jag till Sverige på jullov så för mig är det trots allt inte så avlägset. Den här veckan har inneburit frustrationer och stress över det jag inte får gjort. Förhoppningsvis blir nästa vecka full av fokus och avklarade uppgifter. Det är svårt att hinna med skolan när man har så roligt jobb och socialt umgänge. Men efter helgen, som ska innehålla vandring och umgänge hos Knar uppe i bergen imorgon och kyrkhäng på söndag, så ska jag stänga in mig hemma och intensivplugga. Så kanske, det blir jul i år igen...

I welcome the sun The clouds and rain The wind that sweeps the sky clean and lets the sun shine again This is the most magnificent life has ever been Here is heaven and earth and the brilliant sky inbetween Blessed is this life and I'm gonna celebrate being alive Blessed is this life and I'm gonna celebrate being alive I dwell in the darkness I let in the light I sleep in the afternoon and become the noise in the night I trespass in temptation suffer in sacrifice But I awake each day with the new sunrise Blessed is this life and I'm gonna celebrate being alive Blessed is this life and I'm gonna celebrate being alive -Brett Dennen

Utomhus är det 20 grader och sol. Men jag är inne och bakar pajer samtidigt som jag lyssnar på julmusik. Det känns helt konstigt att det är slutet på November redan. Idag så tar jag det lugnt och fixar inför födelsedagsfest ikväll och inför min födelsedag imorgon. Födelsedgar tycker jag är viktiga och ska kännas speciella eftersom det är en dag att fira att man lever. Och jag är så tacksam att jag lever! Tacksam för familj och vänner båda nära och långt borta. Tacksam för att jag får jobba med så intressanta saker. Tacksam att min arabaiskakurs tar slut till jul ;). Det finns så mycket jag kan vara tacksam för. Ja, så födelsedagen firas med fest ikväll, myspys imorgon bitti, lunch på goda pizza express och avslutas nog med lite filmkväll :).

så vet man inte riktigt vad man ska göra. Ibland om man väntar länge på något gott så känns det nästan konstigt när det händer. Som nu att jag har moped, det känns konstigt. Vet liksom inte riktigt vad jag ska göra med det. Men kul är det ändå :) Har genom sladd internet i datorn hemma nu också, det känns skönt. Och så småningom ska jag nog få wifi med :) Så den som väntar på något gott...väntar kanske länge men det kan vara värt det...

Min vecka så här långt: Kallt vatten i duschen Möte på centret Fix på centret Firande av Knars födelsedag Över flyttning av internet till mitt namn En eftermiddag med två killar i lågstadieåldern Skyfall på bio Diskussioner Snälla människor Ett skadat knä Väntan på mopeden Guds omsorg Blandad kompott helt enkelt :)

“Our deepest fear is not that we are inadequate. Our deepest fear is that we are powerful beyond measure. It is our light, not our darkness that most frightens us. We ask ourselves, Who am I to be brilliant, gorgeous, talented, fabulous? Actually, who are you not to be? You are a child of God. Your playing small does not serve the world. There is nothing enlightened about shrinking so that other people won't feel insecure around you. We are all meant to shine, as children do. We were born to make manifest the glory of God that is within us. It's not just in some of us; it's in everyone. And as we let our own light shine, we unconsciously give other people permission to do the same. As we are liberated from our own fear, Our presence automatically liberates others.» By Marianne Williamson From A Return To Love Quoted in Nelson Mandela's 1994 Inaugural address

Här i Limassol finns det en hel del saker som man ser väldigt ofta, men som man ser väldigt sällan i Sverige i November. Så jag tänkte del med mig lite av det i bilder: Den andra bilden visar ett hus som är i ombyggnad eller utbyggnad, vilket gäller många hus här. Eftersom man inte skattar på ofärdiga hus så är det många hus som har påbörjade utbyggnader som bara står, oftast är det inte så mycket som det här huset dock. Den fjärde bilden visar vildkatter. Katterna finns överallt, när jag och Siv åt lunch på en restaurang vi stranden så var vi omgivna av tolv katter allt som allt. De andra bilderna talar nog för sig själva :).

أنا اسميٌ Emelia ؤ انا احب السفر. Det är det enda jag är rätt säker på är rätt i min arabiska presentation....

Idag sitter jag på kontoret och ska ha föreläsningar i Comdev kursen. Det skulle börjat 11 men började en kvart sent och tog sedan kaffepaus efter en kvart. Men det gör inte mig så mycket. Jag tittar på regnet som öser ner utanför fönstret och lysnar på dundret från åskan, det är stormväder i Limassol. Samtidigt läser jag min systers blogg från kina (www.leilei.se) och blir så rörd att jag gråter en skvätt när hon beskriver lilla M's fyraårsdag och när jag tittar på filmen med lilla L's första steg. Så långt borta men ändå så nära. Nu letar sig solen fram mellan molnen mitt i åskovädret och regnet har avtagit lite. Jag ska skriva arabiska och ta igen det plugg jag inte gjort när jag ägnat mig åt mitt andra jobb. Igår innebar det att dagen tillbringades på IKEA med inhandling av saker till vårt center som sakta växer fram.

Jag vet inte om jag har sagt det förut, men jag är så tacksam att jag får vara här! Människorna, jobbet, solen, lägenheten, landet...ja jag trivs med livet. Tack gode Gud!

Jag uppskattar verkligen att i stort sätt alla nätter här är stjänklara. Igår så strosade jag hemåt efter en trevlig kväll med Ester och ett gäng tjejer från England och Nord Irland och hela himlen var fylld av alla dessa vackra stjärnor. Det är en fördel med att alla sparar på el i det här landet, då syns stjärnorna bättre. Jag uppskattar mindre att det här är ett väldigt byråkratiskt land. För att registrera en moped så behöver man ha yellow slip (tur att Billy ställde upp) och så måste man ha försäkring, men för att skaffa den behöver man åka någonstans fylla i rätt papper och vissa att man inte kommer bli allt för dyr att försäkra....Och allt sköts med telefon eller för hand, sakta sakta. En annan syn på tid....

...när det finns så mycket intressantare saker att göra. Känner att plugget blir lite lidande av att jag flyttat till en ny stad med så mycket att upptäcka, fixa, människor att träffa. Det känns härligt att få prova det nya men blir lite stressad över min brist på plugg så idag ska jag sätta mig och läsa en pluggbok, det är ju alltid en start :) P.S. Imorgon ska jag köpa moped. D.S.

I lördags blev det inflytt i nya lägenheten som nu börjar bli lite hemtrevlig. Men jag behöver köpa täcke, kudde, lite mystextilier och grejer till köket innan det känns helt hemma. Får se om det blir här i stan eller om det kräver en utflykt till Ikea i Nicosia. När jag fixat färdigt så kommer det lite blider här på bloggen :) Idag är det måndag och jag sitter på kontoret. Jag har precis skrivit färdigt och lämnat in min tenta och resten av dagen ska ägnas åt grejer här. Imorgon ska jag till lokalen för att se vad som behöver städas. Den här veckan ser ut att bli bra :)

Nu har jag skrivit kontrakten för lägenheten. Allt blev väldigt bra, jag behövde bara betala en månads deposit och el och vatten står kvar i deras namn så jag behöver bara betala det till dem varannan månad. Känns så skönt att det är fixat! Nu är det bara internet och moped kvar att få ordning på. Hoppas flytta in i lägenheten imorgon fm och kanske ta en tur till stranden efter det. Imorgon kväll blir det halloween fest med Joanna och hennes vänner. Ikväll ska jag åka på gudstjänst i Nicosia :) Det flyter på rätt bra nu.

Idag så fortsatte jag med lägenhets letande och kollade på tre lägenheter. Av de så var det två som kändes intressanta men i slutändan stod det mellan lägenheten från igår och vindsvåningen med stor takterass. Jag trodde länge att havsutsikten och närheten till havet skulle vinna, men i slut ändan så kändes den andra mysigare och fräschare. Det kändes också som ett trevligare område. Det ligger en bit från havet men närmare folk jag känner och kontoret. Och köper jag en vespa så susar jag lätt ner till stranden ändå. Så nu ska jag skriva kontrakt på vindsvåningen imorgon och kan kanske flytta in i helgen :) Tjejen, Joanna, som visade mig lägenheterna bjöd mig på fest på lördagkväll så det ska jag nog gå på, trevligt att lära känna nya människor.

När jag flyttade till Stockholm så ägnade jag hela sommaren åt att bevaka blocket efter lägenheter som var billiga nog. När jag till slut fick en var det lite av tur, min bror ringde på den och sa att han kunde komma på en gång och fick den fast det var över 200 som ringt. Han som jag hyrde av i andra hand fick till slut byta telefonnummer för att det var så många som ringde. Under de åren jag bott i Stockholm har jag haft väldig tur och fått bra lägenheter hela tiden, men jag vet de som letat förgäves i ett år. Bostadsbrist kan man säga. När jag funderade på att flytta hit till Limassol så tänkte jag nervöst att jag kanske inte skulle hitta något bra boende och att det säkert var för dyrt. E-L sa att de skulle hjälpa mig och att det inte var några problem, men nervöst kändes det ändå. Idag tog Billy mig till en hyresförmedlare. Hon hälsade välkommen och plockade fram sina handskrivna papper med lämpliga objekt som kostar 400 euro eller mindre som vi kan kolla på. Jag och hennes dot

Inatt vaknade jag av att regnet dundrade mot rutorna och att det droppade regn in i lägenheten. Ovädret var verkligen högt och blixten lyste upp hela mitt rum. Ganska faccinerande. Speciellt som solen sken igen på morgonen och det är varmt igen. Men utomhus så ser det lite annorlunda ut nu, det syns liksom att här har det varit ett regn. Men jag tror ändå att det blir ett dopp i havet senare idag. Nu så ägnar jag mig åt plugg och annat fix.

Min dag började i ett lite för varmt rum klockan sju, så efter det kändes det härligt med en kall dusch och frukost på balkongen. Jag, Siv och Ester kom lite sent till morgonandakten på kontoret men väl där var det mycket trevligt. Efter andakten blev det fika med personalen och lite planering med Eva-Lena. Jag planerar att gå dit varje dag kl 10 för att vara med på fikat och kolla in med E-L. Hon ska kontakta hyresförmedlaren om lägenhet och vi ska kolla med Billy om hjälp för moped, så nu är det bara att vänta lite. Efter mötet var jag och handlade hem lite basvaror så jag klarar mig i veckan. Det var dock lite svårt att köpa såsmix när man inte kan läsa instruktionerna på grekiska, men personalen hjälpte till att översätta så nu måste jag bara komma ihåg :) Vädret idag är soldis och resten av dagen ska mest ägnas åt plugget.

Idag är det söndag, utanför kvittrar fåglarna och solen skiner. I morse tog Linalie bussen till Phapos för att flyga hem. Jag har varit i kyrkan för första gången, den gav ett trevligt intryck men jag ser fram emot att hinna träffa fler av de som är med. I eftermiddag ska jag och Ester nog gå ner till stranden för att bada. Imorgon så ska jag på morgonbön på kontoret (det har de varje vecka) och sedan har jag möte med E-L om lägenhet, möjlighet att hitta en vespa, jobb jag kan göra, etc. Mina veckor här kommer nog se lite olika ut, men börjar nog på kontoret varje måndag. Känns spännande att se hur allt utvecklar sig :)

Nu är jag här. Dagen har varit full av nya intryck och mycket som jag vill berätta om, men jag är trött så det blir lite kort. Det har blivit bad i havet, mycket promenerande, träffat nya människor, varit med på min första "prayer walk" bland kvinnorna på gatan, varit med och kollat på en lokal för det kommande centret, ätit god sallad, njutit av solen, fått ömma fötter och nu är jag glad men otroligt trött. Början känns bra.

Så är det tisdag kväll, eller kanske snarare natt. Jag sitter i min säng hos mams och paps och tänker på att om sådär 28 timmar är det dags att åka mot flygplatsen för avfärd. Ikväll har jag packat mina väskor, tre väskor blev fyra i slutet. På något konstigt sätt så blev väskorna tyngre istället för lättare när jag tog ur saker. Men nu tror jag det mesta är packat och jag börjar bli redo att åka. De senaste veckorna har varit fulla av packning, avslut, flytt och annat praktiskt vilket har gjort att jag inte riktigt har haft tid och ork att inse att jag ska få åka iväg och jobba med det jag vill! Idag så kom jag på det igen och det gjorde mig glad och förväntansfull. Redan på torsdag ska jag vara med på en samling med organisationen jag ska vara med i. Imorgon ska jag fortsätta njuta trevligt umgänge här med mamma, precis som idag och på eftermiddagen ska jag till Vikingstad.

Så var den stora flytthelgen avklarad och jag sitter hemma hos mamma och pappa med otrolig träningsvärk. Kan bli så efter att ha gått ca 40 gånger upp och ner i tre trappor med ojämna trappsteg. Men är väldigt tacksam till de som hjälpte till; pappa, Emanuel och hans vän och mamma med glada tillrop:). Igår sa jag också hejdå till min församling kår393, vilket var uppmuntrande och glädjande samtidigt som det var vemodigt. Så många härliga människor som jag kommer sakna! De första dagarna den här veckan ska jag ägna åt att hinna ikapp med skoluppgifter så jag kan vara ledig i slutet av veckan. För på torsdag morgon kl 6 så blir det avfärd!

Under tiden man bär hem tio nyinköpta flyttkartonger genom Stockholm så hinner man tänka en hel del. Här följer några exempel: - Vad i hela världen gör jag det här för? - Ånej, nu tappar jag dem igen.... - Har jag stannat tio gånger eller tolv under det senaste kvarteret? - Åh, vad jag är glad att det finns buss att åka. - Varför går inte bussen hela vägen till mitt hus? - Känns mina armar alltid så här svaga? - Om de är så här tunga och jobbiga nu, hur blir det då på lördag när jag fyllt dem... - Varför flyttar man någonsin när man bor tre trappor upp utan hiss? - Vad underbart det är att bo i ett hus där det finns hjälpsamma människor som hjälper till att bära upp för trapporna :) - Sådär, nu ska jag bara ligga här och aldrig mer bära något...eller vänta lite nu...

Idag vaknade jag med en känsla av stress och obekvämhet. Kan bero på att det första jag ser när jag öppnar ögonen är tomma väggar och flyttkartonger. Den här veckan är varje dag den sista av något, det är så det är med flyttveckor. Jag ligger nog lite före i mitt packande så det är bra, behöver skaffa lite fler kartonger innan jag kan fortsätta. Idag ska jag försöka fokusera lite mer på arabiskan eftersom jag har grupparbete ikväll och lektion imorgon. Stockholm är grått och tråkigt idag, då tänker jag lite på ett varmt och kanske soligt Cypern...

När man plötsligt inser att man verkligen flyttar om mindre än två veckor så inser man att det är för lite tid för att göra både det man måste och allt det man vill. Man inser också vad det verkligen är man kommer sakna och vad man kanske inte kommer sakna så mycket. Stockholm, Jag kommer sakna att åka in med tåget i en storstad som är så vacker att det gör mig stolt att säga att det är mitt hem. Jag kommer sakna alla vackra hus och kanske allra främst mitt eget. Jag kommer sakna min underbara lägenhet och Locus med alla härliga människor. Jag kommer inte sakna fulla tunnelbanetåg där det blir svettigt och immigt på regniga dagar. Jag kommer inte sakna hur man går förbi så många människor utan att le eller säga hej. Jag kommer sakna hur man kan vara ifred men samtidigt omgiven av så mycket folk. Jag kommer sakna kår 393 och de underbara människor jag lärt känna där, speciellt barnen. Jag kommer sakna de där platserna som känns lite mer som mina egna. Jag kommer på ett konstigt sätt

Idag sitter jag i mitt gamla skolbibliotek i ett försök att vara en effektiv student och få mycket skrivit på min uppgift. I boken jag läser om globalisering så pratar författaren om hur små förändringar kan leda till storartade effekter. En liten ändring i inledningen av ett projekt kan leda till stora konsekvenser i slut produkten. Som exempel använder han den här gamla engelska ramsan: For want of a nail, the shoe was lost; for want of the shoe, the horse was lost; for want of the horse, the rider was lost; for want of the rider, the battle was lost; for want of the battle the kingdom was lost; And all from the want of a horseshoe nail.

Nu har det äntligen hänt! Den första flyttlådan är packad. Det var visserligen den enda flyttlåda jag hade att packa i för närvarande men nu är den i alla fall packad. Flyttandet har officiellt börjat. Vilket är tur med tanke på att flyttlasset från Locus går om två veckor. Igår var jag sjuk så det blev inte så mycket gjort varken flyttande eller med skola. Eftersom jag fortfarande inte är helt i form så blir det nog att läsa i min ena bok för comdev och möjligen börja skriva lite på mitt arbete idag.

Som jag nämnt förut så tycker jag det är otroligt svårt att läsa arabiska och jag tycker att jag inte kommer någonstans. Men idag hände de plötsligt; Jag kollade på ett arabiskt ord och kände igen två bokstäver! Jag visste vad de hette och ungefär hur de lät. två av 28 är kanske inte så mycket, men små steg kan leda långt! Och känslan av att faktiskt känna igen något, ja den var värd mycket! :) Annars regnar det här i Stockholm och jag läser om trans-nationalism kopplat till Cypern konflikten. Jag skypade med Cornelia och Johan tidigare, och Johan gav mig lite inspiration till min case study. Känns bra att ha något konkret att jobba med inför min uppgift som ska in om en och en halv vecka. I morgon är det tre veckor kvar tills det bär av mot Cypern! Galet! Om ni följer den här adressen bör ni kunna läsa en krönika 'Kvinnorna vid vägkanten' av min kontakt på Cypern: http://www.efk.se/om-efk/efk-i-tryck/tidningen-direkt/direkt-september-2012.html

Nu har det blivit bestämt att jag och Linalie ska bo på Ibras gästhem under de första dagarna på Cypern. Där bor också en tjej som jag kanske kan dela lägenhet med. Tror det blir bra att börja med att bo där och sedan leta efter något mer permanent. På så sätt får jag själv vara med och bestämma var jag ska bo. Annars händer det inte så mycket spännande. Jag försöker kämpa på med att lära mig arabiska alfabetet, vilket bitvis (läs för det mesta) gör mig otroligt frustrerad. Samtidigt försöker jag läsa på om globalisering, nationalism och transnationalism. Har rensat ut i garderoben idag och laddar upp för att börja packa. Igår var jag med på söndagskolan på kåren vilket var väldigt kul. Ikväll ska jag nog vara på Locus. Vardagsliv helt enkelt.

Efter tre veckor av väldigt trevlig besök hos familj och släkt så sitter jag på tåget mot ett ändå efterlängtat Stockholm. Utanför fönstret så så ligger ett vackert Sverige i skymningsljus. När jag sitter så här och känner glädje över att vara på hemväg så blir jag allt lite vemodig. Vemodig över att jag ska lämna min lilla underbara lägenhet, vemodig över att lämna Sverige och alla människor det innebär. Men samtidigt så sitter jag och funderar med glädje över hur det ska bli att göra något annat, att utmana mig själv och möta nya människor. Finns kanske alltid två sidor av allt... Nu ska jag återgå till musiken och mitt stilla funderande. Vi ses!

Sitter hemma hos mamma och pappa, på tv:n är det Go kväll och det handlar om en kvinna i pensionsåldern som uppfyller sin dröm om att spela ett instrument. Det är inte lätt, men hon är envis över att få uppfylla sin dröm. Det är något härligt med det. Jag vill vara envis med min dröm, även om jag blir löjlig eller det är svårt på vägen. Kan känna att den uppmuntran behövs nu när jag börjat min arabiska kurs. Arabiskan är väldigt svårt, det är som rena grekiskan, nej arabiska var det ju. Ja förvirringen känns ganska total men det ska nog reda ut sig med hjälp av envishet och disciplin. Imorgon bär det av mot Skåne för Örecom Festivalen, fyra dagars konferens för mitt magisterprogram. Det blir spännande!

"Jag funnit kärlek större än livet själv Jag funnit hopp som styrker och bär genom allt Jag var förlorad med lever nu i Dig" Den här sången går runt i mitt huvud idag och det känns som en bra utgångspunkt för en ny vecka. Den här veckan är jag i Linköping och fortsätter hjälpa mamma att packa upp saker efter flytten. Men i slutet av vecka åker jag till Skåne för första träffen med Comdev (mitt mastersprogram), vilket ska bli väldigt spännande. Den här veckan hoppas jag även på att kanske få veta lite mer om möjligheter för mig att hitta boende på Cypern, men vi får väl se. Livet känns spännande just nu :)

Jag sitter på tåget på väg genom ett grått Sverige med slutdestination Linköping för att hjälpa föräldrarna att flytta. När jag sitter här är jag samtidigt på resa genom den fantastiska boken jag just nu läser: "Kränkt som barn, sårad för livet!?". Det är en förberedelse inför att jag ska åka till Cypern och volontärarbeta från mitten av oktober till nästa sommar. Så här på bloggen ska jag försöka låta er följa mina förberedelser innan jag åker och mitt liv på Cypern :)

Nu är jag hemma efter en intressant sommar på camp. Det har varit en lärorik sommar, med många härliga ungar och en hel del problem med både barn och ledare att lösa. Det har varit en sommar av förberedelse för att gå vidare: att bli redo för att lämna camp och hitta nya äventyr... Nu är jag hemma och landar och laddar om på samma gång. Tror jag kommer flytta i höst, vart är inte helt spikat än, men när jag vet så säger jag till. Men det känns spännande att fundera på nya utmaningar. De första har redan börjat då jag ska få allt klart för kurserna jag ska läsa online. Ikväll blir det Winnerbäck på Grönan med Mickan, oh så kul det ska bli!

35 grader varmt, hög luftfuktighet och massor av barn, det är så min vecka ser ut. Camp har börjat på riktigt och det har börjat med en rivstart då varje stuga är fylld med 13 barn i varje. Det har varit hemlängtan, skratt, bus, lekar, barn som bråkar, taskiga kommentarer och ledare som är redo att ge upp. Igår var en lång dag, men någonstans mitt i allt det där så känner jag hur allt har en mening och att jag är precis på rätt plats.

Nu är jag tillbaka i mitt rum på LPC. Jag ligger och lyssnar på fläkten som surrar och på mina tre roomies som fortfarande sover. Så här under första vecka har vi inte frukost förrän nio, det känns lyxigt. Idag tror jag det är lite kyligare och regn men i helgen var det runt 25 och sol. I helgen var jag hos Heather och fick se hur hennes liv är utanför camp, vilket var väldigt kul. Hann med att åka till en marknad här utanför Penn Yan som var väldigt kul och vi var i båda Heathers kyrkor. Hon går till kåren i Elmira och till en pingstkyrka där, de var intressant att se lite skillnader. Nä, nu vaknar Heather som ska ut och gå vilket borde betyda att jag ska gå in i duschen någon gång snart...

Jag hatar verkligen hejdån. På några minuter ska man hantera så många känslor och försöka förstå att man inte kommer ses på så väldigt länge. Idag sa jag hejdå till Ys och hennes familj inför deras flytt till Kina. Kämpade mot tårarna men misslyckades. Kändes sorgligt, men samtidigt kände jag mig lika oförstående för begreppet tid som treåriga M. Tur att det finns en söt liten bebis som bara ler och känner glädje över att kunna vinka, gör det hela mindre dramatiskt. Och som jag kanske sagt förut så är jag väldigt tacksam för skype. I mitt huvud snurrar Jason Mraz sång "Life is wonderful" med strofen "...it takes some good to make it hurt, it takes some bad for satisfaction...". Nu ska jag se ett avsnitt New Girl, har svårt att spara på det :)

Sitter och pluggar till en salstenta i Evidens inom socialt arbete. Vilket egentligen betyder att jag tänker på annat var varannan minut. Som livet, framtiden och på huruvida solen skiner utanför fönstret eller inte. På fredag tar jag examen. Som jag sa till Lovisa när hon kom förbi: Att ta examen är som att vinna på triss, plötsligt händer det. Med skillnaden att jag har pluggat, jobbat, stressat och tidvis bara glidit fram under 3,5 år. Kändes så avlägset att man skulle bli socionom när man först gick in genom dörrarna och inte kände någon alls. Men ändå: plötsligt händer det.

Var på bio ikväll med Pam och Molgan (som faktikst finns på riktigt). I sann Pam och George anda såg vi en chickflick. Det fick mig att fundera lite på det där med "happy endings". När jag ser på film vill jag oftast ha en happy ending och ofta så letar vi(läs jag) kanske efter det i livet med. Men egentligen är det ju inte en happy ending man vill ha utan happy in between. Ja, självklart vill man väl ha ett lycktligt slut men är det verkligen sant att slutet gott allting gott? Vet inte, kanske. Nu är jag trött och vet inte riktigt vad jag säger. Men tror att jag försöker säga att jag är happy in between (eller kanske lite mer än så).

Det börjar gå upp för mig nu att jag faktiskt tar examen om en vecka (!). Känns så konstigt att jag är färdigutbildad socionom, jag har ju precis vant mig vid att vara socionomstudent. När jag var yngre trodde jag att jag skulle känna mig "vuxen" och färdig på något sätt när jag tog examen. Men mer och mer så inser jag att färdig blir man aldrig och livet det är det som händer. Det är nu som jag ska göra allt det där som jag tänkte göra senare. Verkade så underbart härligt när det var på avstånd. Nu känns det visserligen underbart och inspirerande, men också stressande, skrämmande och lite överväldigande. Med många möjligheter kommer många beslut. Läste igenom en uppsats jag skrev i högstadiet och då stod det så här "Jag vill förändra världen, en liten bit i taget". Det är nog det jag fortfarande vill; förändra världen en liten bit i taget. Kanske inte förändra allas värld, men någons. Och allt det tar sin början i hur Gud förändrat min och ständigt gör. De

Efter att ha läst mina gamla resdagboks inlägg från när jag bodde i DC så kände jag att jag kanske borde börja blogga igen. Det är faktiskt rätt roligt att ha kvar delar av sitt liv i skrift.Så nu är jag här, igen, redo för ett nytt försök. Vi får väl se hur länge det varar. Solen skiner utanför fönstret och sommarvärmen har övertagit Stockholm, men precis som med mitt bloggande är det oklart hur länge det varar. Men å andra sidan kan man inte leva sitt liv i väntan på att saker ska ta slut eller på att något nytt ska börja med för den delen. Det är när det händer som man ska njuta och bara ta slutet (eller nystarten) när det faktiskt kommer och inte långt tidigare.Klart man ska drömma och längta men får inte glömma att det här och nu som gäller. Det vill jag bli bättre på. Någon smart person (jag har glömt vem) sa så här: ”If you spend your whole life waiting for the storm, you'll never see the sunshine...” Jag tror att det stämmer, så nu ska jag njuta av solskenet och