Dreams in Reality

Jag sitter på ett tyst kontor, de flesta är ute och reser den här veckan. Genom fönstret letar sig solen in och det känns härligt. Idag är min sista riktiga arbetsdag innan min härligt långa julledighet. Så idag försöker jag göra det som måste bli klart innan årets slut och förbereda inför det nya. Hemma så är lägenheter fruktansvärt stökig och jag borde städa. Istället lyssnar jag på Maria Mena och skriver ner drömmar och önskningar inför 2014. Ikväll ska jag på ett julspel på Logos, blir lite mysigt. Och mellan varven så passar jag katten.

Känslan att efter en vecka av regn, blåst och 15 grader inne vakna av solens strålar och upptäcka att det faktiskt är skönt i rummet. Den känslan. Att sedan när man gått upp prova duschen och inse att den faktiskt är varm, med tryck! Den känslan den är speciell. Cypern har varit ovanligt kallt för årstiden, i bergen har människor varit insnöade under veckan och på kort har jag sett att det är snö i Kairo så det mest är väl möjligt. Kylan hjälper lite med att skapa julkänslor men bara lite. På kontorsjobbet har vi haft lite sån där nu vill vi vara lediga stämning och jag ser fram emot Sverigeresan om en vecka. På andra jobbet så trappar vi först upp med att fixa julgåvor (större matkassar, ytterkläder till barnen och nån julklapp) och sedan är det fullt ös fram till tisdag eftermiddag då vi har öppet för sista gången innan jul och ger ut lite extra mat då med. Det finns så mycket mer man skulle vilja göra. Annars så försöker jag mest värma mina händer. Äter massvis med lussekatte

När himlen äntligen ger oss här på den lilla medelhavsön regn så känns det som att trycket plötsligt  lättar. Mitt bland det gråa och alla vattenpölar så känner jag mig härligt fri. Kanske också beror på att jag äntligen fick det gula pappret som gör det officiellt att jag bor här och ger mig en del spännande möjligheter. Jag har även känt mig välsignad den här veckan att känna att jag är en del av ett team. Att det finns de som jag kan dela både det bra och det dåliga med. Och det värmer att veta att de finns människor som ber med och för mig. Imorgon ska vi sälja leksaker och barnkläder till förmån för mitt jobb. Ikväll ska jag gå ut och äta med några av svenskarna. Men nu, nu ska jag vrida upp volymen på Spotify och äntligen ta tag i veckans städning.

Idag när jag pratade med Mams så sa hon att det hade varit trevligt om jag bloggade mer. Jag svarade med att jag inte vet vad jag ska blogga om. Vissa saker skulle vara lätta att skriva om men inte särskilt intressanta, andra så svåra att beskriva men desto närmare mitt hjärta. Idag är himlen för en gång skull grå i Limassol. Jag har en vanlig Fredag fylld med städning, läsning, tv och ikväll häng med mina vänner. I Sverige samlas större delen av min familj till en familjehelg, det verkar mysigt. I Kina lär sig lilla M nya språk och fyller snart år. De är alla nära mitt hjärta. Men det som ligger och skaver medan jag gör allt det jag brukar, och känner mig nöjd med mitt eget liv, är någonting annat. Det är känslan du får när du lär känna och kommer nära människor i desperata situationer. Den litenhet jag ibland känner i mitt jobb. Idag är det den första November, en ny månad. Det betyder att nya hyror ska vara betalda. Men vad gör man när man inte har några pengar att betala med? N

Så är tre härliga och hektiska veckor med familjebesök över. Först kom Mams i två veckor och blev del av mitt vardagsliv vilket var mysigt och när hon åkte så kom Karlssons och mininewmans och hyrde hus i Pissouri. Det var livat det. Underbart härligt att få syskonbarnsbesök, man får så många kramar, pussar och spridda skurar av kärlek. En kväll hade vi FF hos Mela med film och bowling på balkongen, det kändes lyxigt. När man ser hur de växer då känns det i hjärtat att man bor så långt borta. Och så saknar jag de fyra som inte var här nu. Samtidigt gör besöken att man uppskattar sådant i ens vardagsliv som man inte tänker på annars, allra främst solen och värmen. De här tre veckorna har också varit ganska hektiska vad det gäller jobb så det var ju lite jobbig tajming,men det gick. Händer så mycket spännande och intressant i mina jobb. Känner mig tacksam att jag har så bra kollegor. Igår andades jag mest ut, men var iväg och fikade med några kompisar på kvällen. Och ikväll ska det

Har visst lämnat bloggen åt sitt öde den senaste månaden. Har haft så mycket att göra och så lite att blogga om. Det är lite svårt att skriva om hur kul man hade det på sitt nya jobb med att jobba på att skapa arkiv och databaser (på riktigt). Hur mycket jag älskar att gå upp och gå till jobbet vid åtta och stanna där till fem (jag skojar inte). Eller hur trött jag blir av det. Vilken bra kombo det är att ha ett teoretiskt jobb i början av veckan och ett praktiskt i slutet. Vilka fantastiska genombrott som hänt på centret och i det jobbet. Hur bra det är med lediga fredagar. Vad jag gillar mitt kompisgäng. Min kamp med de mycket små men envisa myrorna i lägenheten, som jag för tillfället har vunnit. Hur skönt det är att det blivit svalare. Eller att jag frös imorse, för det var BARA 22 grader :). På söndag kommer Mams hit och stannar i två hela veckor, tjohoo! Och innan dess ska vi a Tårtförsäljning på jobbet för att samla in pengar till vårt julprojekt. En lite uppdatering av de

Så var Sverige sommaren över, och efter två härliga och fullspäckade månader med familj och vänner, är jag tillbaka på Cypern. Men här på Cypern är sommarvädret långt ifrån över. Idag är här lite "svalare" nämligen 31 grader och så fortsätter det nog ett tag till. Eftersom värmen tar lite tid att vänja sig vid och lyckas få något gjort i är jag glad att jag kommit tillbaka lite innan det mesta drar igång. Jag jobbar två dagar i veckan på centret och resten så slappar jag och fixar hemma. Imorgon kommer min vän Rachel från England hit och hälsar på en vecka, vilket ska bli roligt! Det är trevligt med gäster och att få visa hur jag bor här. I början av September startar allt upp igen och jag börjar jobba på riktigt. Förra veckan var Härliga Nellimei med här och vi njöt av slappa dagar bredvid en pool och av promander till havet då vi var beredda att ge upp men hittade undehållning på vägen. Nellimei lärde mig dyka igen (hade glömt allt min faster Brita lärde mig när jag var n

Innan sommaren började trodde jag den var lång, men så åkte jag ifrån Cypern och sommaren i Sverige började. Tiden går fort fort, bland alla lata dagar, små jobb och underbar häng med härliga familjen. Så `sommaren är kort...´ men man hinner med en hel del.

Det är något speciellt med superhjälte-filmer. Kampen för att det goda ska vinna, hoppet om att allt är möjligt. Tron på att man aldrig ska ge upp även när det ser helt mörkt ut. Det är fint. Sen är det ju också så klart det där med coola action scener, roliga repliker, starka känslor och hur det helt bygger på fantasi :) Ikväll såg jag äntligen Iron man 3. Det var värt väntan :)

Så har Cypern blivit varmt på det där sättet som man tänker sig när man ser alla soliga kort från turistbyråer. Den veckan mina föräldrar var här var den sista med opålitligt väder, efter att de åkte hem så har temperaturen lagat mellan 25-35 grader ungefär. andra som har bott här länge säger dock att det måste vara en värmebölja, för så här varmt brukar det inte vara så här tidigt. Och jag njuter av att ha möjlighet att klaga på att det är lite för varmt, samtidigt som jag vet att nu kommer det mest soliga dagar och ännu hetare dagar. Det fina vädret tajmade bra med Esters sista vecka här. Vi var i Ayia napa och badade vid klippor och vid vit strand. Sedan sov jag och Ester ute en natt på min balkong. Vi firade Esters födelsedag med fest på terassen. På esters sista dag här på ön så städade vi hennes lägenhet, såg på film, tog kvällsdopp i havet och umgicks med Rachel. Sedan så blev det ett lite sorgligt hej då, eller snarare ett vi ses senare! Den här veckan ägnar jag åt att skri

I en hel vecka har jag nu fått haft mams och paps här hos mig i Limassol. Det har varit så härligt med; trevliga samtal, förvirrande diskussioner, massa bilåkning, en hel del shopping och lite bad :) Så har vi åkt vilse lite, nästan blåst bort och haft lite sjukdom och värk. Men jag är så tacksam att de har kunnat komma hit! Love u!

Det finns ett uttryck som säger att man ibland inte ser skogen för alla träden. Ibland tror jag det är så i mitt liv. Ibland ser jag inte allt gott i mitt liv bara för jag är omgiven av det på nära håll. Idag har jag suttit på redovisningar om communication for development i olika development cooperations såsom USAID, EuropeAid och PLAN. Det var inte jätteintressant när man kom till den fjärde, femte och sjätte redovisningen. Men medan jag lyssnade på beskrivningar om hur stora organisationer försöker göra världen till en bättre plats med hjälp av stora budgetar och storslagan mål så läste jag samtidigt olika citat från moder Teresa. Några fastnade mer än andra. Speciellt det här: “Not all of us can do great things. But we can do small things with great love.” Det är så jag vill leva mitt liv, att försöka göra små saker med stor kärlek. Det är så vi tillsammans bidrar till förändring. Samtidigt har jag de senaste veckorna fått fler mail om underbara människor som säger att de vill

“People are often unreasonable and self-centered. Forgive them anyway. If you are kind, people may accuse you of ulterior motives. Be kind anyway. If you are honest, people may cheat you. Be honest anyway. If you find happiness, people may be jealous. Be happy anyway. The good you do today may be forgotten tomorrow. Do good anyway. Give the world the best you have and it may never be enough. Give your best anyway. For you see, in the end, it is between you and God. It was never between you and them anyway.” ― Mother Teresa

Den här dagen startade med en promenad till en affär som skulle kunna ha cupcake saker. Efter 20 minuter promenerande i solen började jag bli lite trött men hittade tillslut pysselaffären som mycket riktigt hade dekorationer till cupcakes. Så därför belv det lite inköp och sedan promenerade gick jag till Debenhams och köpte lite saker till frosting och lite färsk frukt. Resten av dagen har jag haft föreläsningar om Media analysis och Comdev över internet, så medan jag har lyssnat så har jag bakat cupcakes. Känns ganska bra att kunna baka och vara på lektion samtidigt :) Resultatet av cupcaken kan ni se nedan. De mörka är choklad och marshmallows, toppade med en chokladfrosting. De ljusa är banan och jordgubb med en vaniljfrosting. Blev faktiskt riktigt goda :) Nu ska jag ta mig en cupcake och ett glas juice ute på balkongen medan solen sakta går ner över Limassol. Livet är rätt bra ändå!

Med risk för att upprepa mig så vill jag säga att jag känner mig så välsignad i att få jobba med det jag gör.De människor jag får möta som har gått igenom så mycket och som fortfarande kämpar på de är en inspiration. Att få vara med och be med dem och att stötta med att lyssna och förmedla mat och kläder som andra delat med sig av är väldigt välsignat. Det är också väldigt ödmjukande av att höra vad människor klarar av. Jag är så liten, men jag tror jag kan få vara med som en liten del i Guds stora plan.

Så fylls facebook med status-uppdateringar om att nu är det påsk. Uppdateringarna är blandade med allt från att nu är det långhelg, via påskpyssel och bak, till uppdateringar om påskens verkliga budskap. Här på Cypern är det dock en helg som alla andra, eller det är ledigt på måndag eftersom det då är Cyperns Nationaldag som markerar starten på kampen för självständighet. Men Påsken den kommer inte förrän senare, i år inte förrän i maj faktiskt. Det är en stor högtid här på det ortodoxa Cypern och jag ser fram emot att uppleva det. Men så här på den dag som jag brukar se som långfredagen så känns det lite konstigt att det mesta är som vanligt. Men jag och Ester ska uppmärksamma det hela med att ha äggfest på söndag och i kyrkan tror jag att det firas då också. Jag tänker att om man ska fira någon högtid två gånger om året så är nog påsken den allra bästa. Och då menar jag inte för äggen (även om de är väldigt goda) utan för att påsken firas för att det var då världen förändrades. Gu

Tillbaka på ett Cypern i ekonomisk kris. För mig som inte har något bankkonto här eller lön från Cypern så påverkar det inte livet så mycket, utom kanske att man behöver mer kontanter. Och att Cypern kommit i blickfånget av resten av världen. Men då människor förlorar pengar, ekonomin känns oklar och människor kommer förlora sina jobb så förändras livet för många och mer drastiskt för vissa. För de kvinnor som jag möter i mitt jobb så blir livet tuffare. Och antalet kvinnor vi möter kommer kanske öka när fler förlorar sina jobb. Framtiden för många av Cyperns invånare är oviss. Det är en tid när det jobb min organisation gör blir allt viktigare. Så ni som ber, vad gärna med och be för Cypern.

Under de senaste veckorna har jag läst en bok " Escaping the Devil's bedroom " av Dawn Herzog Jewell. Det är en bok om mörkret om sex industrin. Om allt från prostitution till porr. En bok om hur människor är skadade, utsatta och förvirrade. Men det är samtidigt en bok om hopp. En bok om överlevare. Om människor som får sina liv förvandlade, det tar kanske många långa år men något ändras. Den handlar om vanliga människor som bestämt sig för att ändra på saker och ting, människor som har bestämt sig för att följa Honom vart det än leder. Och den handlar om Gud's oändliga kärlek till oss alla, trots vår otillräcklighet. "Genom Honom kan jag förmå allting". "The Streets I feared to see" I said: 'Let me walk in the field' God said: 'Nay, walk in the town' I said: there are no flowers there. God said: 'No flowers but a crown' I said: But the sky is black and there is nothing but noise and din' But He wept as He sent m

Så sitter jag i ett flygplan någonstans över ett mörkt Kina. När solen började gå ner över Kunming sa jag hejdå till älskade Ys, J, pyret och lilla L med kramar, pussar och fist bumps. Känns lite konstigt att lilla L inte ska knö på mig på natten för att han vill lägga huvudet uppe på mitt på ett tag. Eller att jag inte får ”tanka” Pyret med pussar och kramar. Inga fler turer på Zippy med Ys. Nu dröjer det ett litet tag innan vi leker prinsessan, ridaren och draken. Men det har varit så mysigt och jag är väldigt tacksam att Ys och J bjöd mig till dem för tre härliga veckor! Och att vi fick en sista härlig dag med varma källor bad, prat och god mat. ☺ Trots att det kändes lite ledsamt att säga hejdå så känns det härligt att komma hem igen. Till mitt eget kryp in. Till mina vänner i Limassol och till jobbet. Nu blir det först bara tre flygresor och lite mellanlandningar. Den första började med en timmes väntan ombord på planet innan vi fick lyfta. Inte det bästa. Men nu ska jag äta

Så börjar slutet på mina tre veckor i Kina närma sig och jag sitter under en filt och funderar på vad jag ska skriva om tiden här. Det är så blandat, med allt från svenskt fredagsmys och melodifestivalen till fascinerande besök på en organisation som jobbar med leprasjuka och deras plats i samhället. Vidare till rolig och billig shopping, bak av svenska vaniljbullar, en underbar dag i parken, mys med pluttisarna. Känslan när människor helt ohämmat stirrar på dig på stan för att du är blond. Permanent hos en frisör som verkade förvirrad över mitt hår. Underbart väder. Känslan av att få umgås ordentligt med Ys. Skriva tenta. Åka elsccoter bland massvis andra mopeder. God mat. Att känna sig lost för att språket hindrar så. Massage. Lilla L som skrattar, gör fistbumps och kan säga Mela. Lilla M som gillar att bus-Mela är här, som lär mig kinesiska och är så där härligt fyraårs mysig. Kärlek. Ungefär så. På lördag åker jag härifrån och på söndag kommer jag hem till Limassol.

Det är konstigt hur man kan åka långt bort iväg och fortfarande känna det som att komma hem...Men att komma hit till Kunming kändes som att komma hem på sätt och vis. Och det var inte bara för att Ys köksskåp är fulla av svenska saker, nej det är för att hem är där ditt hjärta finns och en del av mitt har ju flyttat hit till Kina. Just nu sitter jag i en tyst lägenhet och ser på Vänner, medan pyrisarna sover där uppe. Tills på onsdag är jag barnvakt medan Ys är på studieresa och j är i Bejing och jobbar. En annan dag ska jag berätta om allt fascinerande med Kina, men för nu så nöjer jag mig med att konstatera att en del av mitt hjärta är här.

Äntligen börjar jag bli bättre från influensan, hostar inte lika mycket längre. Ute skiner solen och jag blandar plugg med packning. Veckan har varit full av trevliga överraskningar. Fick beviljat studiemedel på halvfart från csn, vilket gör livet så mycket lättare. Jag har mött så många intressanta människor i mitt jobb, den här veckan hade vi besök av representanter från EFN(http://www.europeanfreedomnetwork.org/about.html) för planering inför ett event i höst. Så intressant att möta människor som både är kunniga och engagerade. Och i morgon bär det av till Kina! Ys och hennes familj bjuder mig på en resa till dem, längtar så efter att få träffa dem! Jag kommer vara i Kina i tre veckor. Har dock med mig tentor att skriva och arbete med broschyr för min organisation. Men åh så kul vi ska ha! P.S. I söndags var vi ute vid vackra Guvernor's beach, se kortet nedan. D.S.

Den här veckan har jag varit sjuk, igen. Är trött på att bli sjuk hela tiden! Samtidigt är jag tacksam över alla människor som bryr sig om mig när jag är sjuk och hjälper till på olika sätt. Idag ligger jag i soffan och hostar men försöker få lite tenta-skrivande gjort eftersom jag ska åka till Kina nästa lördag (!!!) och vill ha så mycket som möjligt gjort innan dess.

Idag är jag så tacksam!

Vissa dagar gör det mer ont i hjärtat att vara långt bort ifrån de man älskar. Så lite man kan göra på avstånd. Idag är en sådan dag.

Igår var jag och såg Les Miserable på bio. Det är en sådan storslagen men sorglig historia! Samhällskritik. En tyvärr allt för sann beskrivning av många människor vardag även idag. I mitt arbete så blir historien om Fantine så otroligt påtaglig och stark. Så medan regnet öser ner utanför fönstret så sitter jag och reflekterar på sanningen om Les Miserable idag. [FANTINE] Come on, Captain, you can wear your shoes Don't it make a change To have a girl who can't refuse Easy money Lying on a bed Just as well they never see The hate that's in your head Don't they know they're making love To one already dead!

Innan jul så skrev jag att jag bad om ett under, ett under för min ekonomi. Jag glömde bara sedan skriva att det faktiskt händer små under på den fronten hela tiden. Så tack Gode Gud och tack till er som ger både av pengar, uppmuntran och förbön. Det betyder så mycket! Så jag har hopp om att det kommer lösa sig helt framöver. :)

Jag vet att jag sagt det förut, men jag kan inte låta bli att göra det igen. Jag älskar Skype! Skype är en av de där grejerna som gör den stora världen något mindre. För mig som valt att bosatta mig långt bort från familjen och som har vänner lite varstans så gör det livet så mycket bättre (när det fungerar det vill säga....). Idag har jag skypat med människor som jag älskar och bryr mig om i Kina, Sverige, Storbritannien och USA. Plötsligt känns de inte så långt borta längre. Det sista var ett gruppsamtal med tre av mina vänner och det kändes så mysigt att bara kunna sitta och lyssna när de pratar med varandra. Umgänge på avstånd. Så till sist vill jag igen säga ett STORT grattis till min syster Cornelia på 30-årsdagen!

Den här veckan har jag funderat en hel del på vad jag skriver om här på bloggen. Oftast så bloggar jag om väder, vind, plugg och vad jag gör på min fritid. Men för er som inte vet det så bor jag här i Limassol för att jag volontärarbetar i en organisation som jobbar med att stötta kvinnor som lyckas lämna sex-traffikcing eller prostitution. Det arbetet är väldigt intressant och givande och det som allra mest gör att jag vill vara här. Dock så tycker jag att det är svårt att skriva om det på en så öppen plats som en blogg, pga att det finns en känslighet i arbetet och då det handlar om människor. Vill du veta mer om vad jag faktiskt gör i mitt jobb så får du gärna höra av dig direkt till mig på mail så kan jag berätta mer! Det finns en inte så soliga baksida till solens underbara land.

Jag älskar att få post! Man blir liksom så glad när man får något på posten. Idag fick jag min födelsedagspresent från Kina, fylld av massa söta och roliga kinesiska saker. Det lyste upp en annars molnig fredag :)

Jag har insett att jag nog är väldigt svensk vad det gäller att prata om vädret, jag gör det gärna och mycket. Sedan jag kom hem igen efter jul så har vädret här varit kallt och det flesta dagar ganska regnigt. I min lägenhet betyder det att det är kallt, oh så kallt och att det inte finns riktigt varm vatten. Men det underbara här på ön är att solen kommer tillbaka rätt ofta. Idag är en sådan där solig underbar dag, med 17 grader ute och underbart varmt vatten i min dusch. Känns välsignat att det kom just nu när jag är krasslig och verkligen behövde lite värme. Samtidigt nu när jag verkligen uppskattar rinnande varmt vatten så tänker jag på de som bor där vattnet hämtas långt borta och oron inte handlar om ifall det är varmt utan det är rent. Det är en orättvis värld! Jag vet inte hur vi ska vända den rätt. Jag tror att den som verkligen kan bara är Gud, men under tiden så tror jag det är små handlingar av godhet som ger hopp. "Gandalf: “Saruman believes it is only great power

Att komma tillbaka till Limassol efter jul och nyår har varit en lite speciell känsla. Innan jag åkte iväg så rullade allt bara på och tiden bara flöt fram, jag hann inte riktigt upptäcka vad som ändrats. Att komma tillbaka har gjort att jag tänkt mycket på hur jag upplevde allt när jag först kom hit; Hur förvirrande gatorna var, hur jag var rädd för vänstertrafiken, hur människorna upplevdes, att jag inte kände någon direkt, och att det kändes främmande. Nu när jag kom tillbaka så kände jag igen saker, blev välkomnad hem av människor jag känner och tycker om, jag vet vad jag gör här, vänstertrafik känns faktiskt vanligt, och ja det känns hemma. Några månader gör stor skillnad :)

Kl tjugo över tre så ringde mitt alarm och det var dags att gå upp för att ta sig till flygplatsen. I Sverige var det nollgradigt och grått. När planet lyfte mot Cypren hade solen inte gått upp. Efter vad som kändes som en lååång flygresa med byte i Wien så kom vi fram till Larnaca. Nat hämtade oss på flygplatsen. Nitton grader och sol. På vägen hem så stannade vi vid havet. Och när jag stod där med fötterna i havet och solen i ögonen så kände jag mig så där välsignad igen. Nu har jag packat upp och ska lägga mig strax. Det känns skönt att vara hemma här igen :)