Dreams in Reality

Den senaste veckan har varit en sådan där bra. En sån som man tänker tillbaka på. Samtidigt har den inte varit så väldigt speciellt. Det har varit jobb, både på kontoret och på centret. Det har känts inspirerat även om det har funnits en liten gnagande oro för finansiering under våren. Fick i torsdags ha ett fint samtal med en gäst till centret om livet. Hade handledning på centret. Bakade till second handen. Trevlig lunch med en god vän. Övernattning och filmmaraton med vänner och en härlig utflykt till Paphos som innehöll allt från sköna bad, vidare till monopoly deal och samtal om livet. Eftersom söndagen innebar regn så blev det till att klä om köksstolar och fixa och trixa hemma. En helg som gav balans. Veckan har börjat bra med jobb och bak. Håller på att lära mig att göra tårta. Ikväll blir det hemgrupp hos fina vänner. Och till och med moppen verkar trivas med livet.

Gång på gång så återkommer jag som utlandssvensk till det under som utvecklad teknik och färdmöjligheter är. Tänk vad mycket lättare det är att bo långt ifrån människor man älskar och bryr sig om när man kan skypa, facetima, prata på viber och dela livet på instagram! Jag minns när min bror och svägerska bodde i Montana för sådär 13 år sedan, då kändes de väldigt avlägsna. Självklart fanns det sätt att hålla kontakt på men inte alls på samma sätt som idag. Idag så ringde min telefon (facetime) kl 14.15 och två pojkar i Kina ville ha en godnatt saga (även om lilla L inte riktigt ville och höll för öronen). Att få möjlighet att berätta saga på avstånd det är mysigt när man nu inte kan få göra det nära. Min telefon visar meddelande från paranteserna som reser i USA. Och jag kan få se matlistan från brorsbarnens måndagslek och fina utklädningskläder på fredagens disco. Och med jämna mellanrum så dyker det upp ett mail med en engelska uppgift som ska korrektur läsas. Jag får vara med.

Mitt jobb, det är ibland rätt konstigt. Eller ja rätt ofta faktiskt. Jag har ju förmånen att få jobba med en rad olika saker allt från att packa matkassar, till att försöka jobba med en hemsida och vidare till att samtala med människor. Jag älskar den blandningen! Men ibland så kan jag verkligen undra hur det kommer sig att jag fått rollen att göra vissa saker. Nu när jag försöker vidareutveckla vår hemsida och försöker lära mig medan jag gör det så känner jag mig utmanad och frustrerad på samma gång. Men det som är konstigast den här veckan och de flesta veckan är alla motstridig känslor. Idag så kramade jag om och sa hejdå till en tjej jag träffat nästan varje vecka de senaste två åren. Hon flyttar härifrån för att börja på nytt. Jag är så glad och välsignad för hennes skull. Hoppas att det är starten på ett nytt liv! Samtidigt så fylldes mina ögon av tårar för att jag inte längre kommer få träffa henne. Skulle så gärna vilja veta mer, få lära känna bättre. Få vara med i nästa s