Dreams in Reality

I lördags blev det inflytt i nya lägenheten som nu börjar bli lite hemtrevlig. Men jag behöver köpa täcke, kudde, lite mystextilier och grejer till köket innan det känns helt hemma. Får se om det blir här i stan eller om det kräver en utflykt till Ikea i Nicosia. När jag fixat färdigt så kommer det lite blider här på bloggen :) Idag är det måndag och jag sitter på kontoret. Jag har precis skrivit färdigt och lämnat in min tenta och resten av dagen ska ägnas åt grejer här. Imorgon ska jag till lokalen för att se vad som behöver städas. Den här veckan ser ut att bli bra :)

Nu har jag skrivit kontrakten för lägenheten. Allt blev väldigt bra, jag behövde bara betala en månads deposit och el och vatten står kvar i deras namn så jag behöver bara betala det till dem varannan månad. Känns så skönt att det är fixat! Nu är det bara internet och moped kvar att få ordning på. Hoppas flytta in i lägenheten imorgon fm och kanske ta en tur till stranden efter det. Imorgon kväll blir det halloween fest med Joanna och hennes vänner. Ikväll ska jag åka på gudstjänst i Nicosia :) Det flyter på rätt bra nu.

Idag så fortsatte jag med lägenhets letande och kollade på tre lägenheter. Av de så var det två som kändes intressanta men i slutändan stod det mellan lägenheten från igår och vindsvåningen med stor takterass. Jag trodde länge att havsutsikten och närheten till havet skulle vinna, men i slut ändan så kändes den andra mysigare och fräschare. Det kändes också som ett trevligare område. Det ligger en bit från havet men närmare folk jag känner och kontoret. Och köper jag en vespa så susar jag lätt ner till stranden ändå. Så nu ska jag skriva kontrakt på vindsvåningen imorgon och kan kanske flytta in i helgen :) Tjejen, Joanna, som visade mig lägenheterna bjöd mig på fest på lördagkväll så det ska jag nog gå på, trevligt att lära känna nya människor.

När jag flyttade till Stockholm så ägnade jag hela sommaren åt att bevaka blocket efter lägenheter som var billiga nog. När jag till slut fick en var det lite av tur, min bror ringde på den och sa att han kunde komma på en gång och fick den fast det var över 200 som ringt. Han som jag hyrde av i andra hand fick till slut byta telefonnummer för att det var så många som ringde. Under de åren jag bott i Stockholm har jag haft väldig tur och fått bra lägenheter hela tiden, men jag vet de som letat förgäves i ett år. Bostadsbrist kan man säga. När jag funderade på att flytta hit till Limassol så tänkte jag nervöst att jag kanske inte skulle hitta något bra boende och att det säkert var för dyrt. E-L sa att de skulle hjälpa mig och att det inte var några problem, men nervöst kändes det ändå. Idag tog Billy mig till en hyresförmedlare. Hon hälsade välkommen och plockade fram sina handskrivna papper med lämpliga objekt som kostar 400 euro eller mindre som vi kan kolla på. Jag och hennes dot

Inatt vaknade jag av att regnet dundrade mot rutorna och att det droppade regn in i lägenheten. Ovädret var verkligen högt och blixten lyste upp hela mitt rum. Ganska faccinerande. Speciellt som solen sken igen på morgonen och det är varmt igen. Men utomhus så ser det lite annorlunda ut nu, det syns liksom att här har det varit ett regn. Men jag tror ändå att det blir ett dopp i havet senare idag. Nu så ägnar jag mig åt plugg och annat fix.

Min dag började i ett lite för varmt rum klockan sju, så efter det kändes det härligt med en kall dusch och frukost på balkongen. Jag, Siv och Ester kom lite sent till morgonandakten på kontoret men väl där var det mycket trevligt. Efter andakten blev det fika med personalen och lite planering med Eva-Lena. Jag planerar att gå dit varje dag kl 10 för att vara med på fikat och kolla in med E-L. Hon ska kontakta hyresförmedlaren om lägenhet och vi ska kolla med Billy om hjälp för moped, så nu är det bara att vänta lite. Efter mötet var jag och handlade hem lite basvaror så jag klarar mig i veckan. Det var dock lite svårt att köpa såsmix när man inte kan läsa instruktionerna på grekiska, men personalen hjälpte till att översätta så nu måste jag bara komma ihåg :) Vädret idag är soldis och resten av dagen ska mest ägnas åt plugget.

Idag är det söndag, utanför kvittrar fåglarna och solen skiner. I morse tog Linalie bussen till Phapos för att flyga hem. Jag har varit i kyrkan för första gången, den gav ett trevligt intryck men jag ser fram emot att hinna träffa fler av de som är med. I eftermiddag ska jag och Ester nog gå ner till stranden för att bada. Imorgon så ska jag på morgonbön på kontoret (det har de varje vecka) och sedan har jag möte med E-L om lägenhet, möjlighet att hitta en vespa, jobb jag kan göra, etc. Mina veckor här kommer nog se lite olika ut, men börjar nog på kontoret varje måndag. Känns spännande att se hur allt utvecklar sig :)

Nu är jag här. Dagen har varit full av nya intryck och mycket som jag vill berätta om, men jag är trött så det blir lite kort. Det har blivit bad i havet, mycket promenerande, träffat nya människor, varit med på min första "prayer walk" bland kvinnorna på gatan, varit med och kollat på en lokal för det kommande centret, ätit god sallad, njutit av solen, fått ömma fötter och nu är jag glad men otroligt trött. Början känns bra.

Så är det tisdag kväll, eller kanske snarare natt. Jag sitter i min säng hos mams och paps och tänker på att om sådär 28 timmar är det dags att åka mot flygplatsen för avfärd. Ikväll har jag packat mina väskor, tre väskor blev fyra i slutet. På något konstigt sätt så blev väskorna tyngre istället för lättare när jag tog ur saker. Men nu tror jag det mesta är packat och jag börjar bli redo att åka. De senaste veckorna har varit fulla av packning, avslut, flytt och annat praktiskt vilket har gjort att jag inte riktigt har haft tid och ork att inse att jag ska få åka iväg och jobba med det jag vill! Idag så kom jag på det igen och det gjorde mig glad och förväntansfull. Redan på torsdag ska jag vara med på en samling med organisationen jag ska vara med i. Imorgon ska jag fortsätta njuta trevligt umgänge här med mamma, precis som idag och på eftermiddagen ska jag till Vikingstad.

Så var den stora flytthelgen avklarad och jag sitter hemma hos mamma och pappa med otrolig träningsvärk. Kan bli så efter att ha gått ca 40 gånger upp och ner i tre trappor med ojämna trappsteg. Men är väldigt tacksam till de som hjälpte till; pappa, Emanuel och hans vän och mamma med glada tillrop:). Igår sa jag också hejdå till min församling kår393, vilket var uppmuntrande och glädjande samtidigt som det var vemodigt. Så många härliga människor som jag kommer sakna! De första dagarna den här veckan ska jag ägna åt att hinna ikapp med skoluppgifter så jag kan vara ledig i slutet av veckan. För på torsdag morgon kl 6 så blir det avfärd!

Under tiden man bär hem tio nyinköpta flyttkartonger genom Stockholm så hinner man tänka en hel del. Här följer några exempel: - Vad i hela världen gör jag det här för? - Ånej, nu tappar jag dem igen.... - Har jag stannat tio gånger eller tolv under det senaste kvarteret? - Åh, vad jag är glad att det finns buss att åka. - Varför går inte bussen hela vägen till mitt hus? - Känns mina armar alltid så här svaga? - Om de är så här tunga och jobbiga nu, hur blir det då på lördag när jag fyllt dem... - Varför flyttar man någonsin när man bor tre trappor upp utan hiss? - Vad underbart det är att bo i ett hus där det finns hjälpsamma människor som hjälper till att bära upp för trapporna :) - Sådär, nu ska jag bara ligga här och aldrig mer bära något...eller vänta lite nu...

Idag vaknade jag med en känsla av stress och obekvämhet. Kan bero på att det första jag ser när jag öppnar ögonen är tomma väggar och flyttkartonger. Den här veckan är varje dag den sista av något, det är så det är med flyttveckor. Jag ligger nog lite före i mitt packande så det är bra, behöver skaffa lite fler kartonger innan jag kan fortsätta. Idag ska jag försöka fokusera lite mer på arabiskan eftersom jag har grupparbete ikväll och lektion imorgon. Stockholm är grått och tråkigt idag, då tänker jag lite på ett varmt och kanske soligt Cypern...

När man plötsligt inser att man verkligen flyttar om mindre än två veckor så inser man att det är för lite tid för att göra både det man måste och allt det man vill. Man inser också vad det verkligen är man kommer sakna och vad man kanske inte kommer sakna så mycket. Stockholm, Jag kommer sakna att åka in med tåget i en storstad som är så vacker att det gör mig stolt att säga att det är mitt hem. Jag kommer sakna alla vackra hus och kanske allra främst mitt eget. Jag kommer sakna min underbara lägenhet och Locus med alla härliga människor. Jag kommer inte sakna fulla tunnelbanetåg där det blir svettigt och immigt på regniga dagar. Jag kommer inte sakna hur man går förbi så många människor utan att le eller säga hej. Jag kommer sakna hur man kan vara ifred men samtidigt omgiven av så mycket folk. Jag kommer sakna kår 393 och de underbara människor jag lärt känna där, speciellt barnen. Jag kommer sakna de där platserna som känns lite mer som mina egna. Jag kommer på ett konstigt sätt

Idag sitter jag i mitt gamla skolbibliotek i ett försök att vara en effektiv student och få mycket skrivit på min uppgift. I boken jag läser om globalisering så pratar författaren om hur små förändringar kan leda till storartade effekter. En liten ändring i inledningen av ett projekt kan leda till stora konsekvenser i slut produkten. Som exempel använder han den här gamla engelska ramsan: For want of a nail, the shoe was lost; for want of the shoe, the horse was lost; for want of the horse, the rider was lost; for want of the rider, the battle was lost; for want of the battle the kingdom was lost; And all from the want of a horseshoe nail.