Dreams in Reality

När himlen äntligen ger oss här på den lilla medelhavsön regn så känns det som att trycket plötsligt  lättar. Mitt bland det gråa och alla vattenpölar så känner jag mig härligt fri. Kanske också beror på att jag äntligen fick det gula pappret som gör det officiellt att jag bor här och ger mig en del spännande möjligheter. Jag har även känt mig välsignad den här veckan att känna att jag är en del av ett team. Att det finns de som jag kan dela både det bra och det dåliga med. Och det värmer att veta att de finns människor som ber med och för mig. Imorgon ska vi sälja leksaker och barnkläder till förmån för mitt jobb. Ikväll ska jag gå ut och äta med några av svenskarna. Men nu, nu ska jag vrida upp volymen på Spotify och äntligen ta tag i veckans städning.

Idag när jag pratade med Mams så sa hon att det hade varit trevligt om jag bloggade mer. Jag svarade med att jag inte vet vad jag ska blogga om. Vissa saker skulle vara lätta att skriva om men inte särskilt intressanta, andra så svåra att beskriva men desto närmare mitt hjärta. Idag är himlen för en gång skull grå i Limassol. Jag har en vanlig Fredag fylld med städning, läsning, tv och ikväll häng med mina vänner. I Sverige samlas större delen av min familj till en familjehelg, det verkar mysigt. I Kina lär sig lilla M nya språk och fyller snart år. De är alla nära mitt hjärta. Men det som ligger och skaver medan jag gör allt det jag brukar, och känner mig nöjd med mitt eget liv, är någonting annat. Det är känslan du får när du lär känna och kommer nära människor i desperata situationer. Den litenhet jag ibland känner i mitt jobb. Idag är det den första November, en ny månad. Det betyder att nya hyror ska vara betalda. Men vad gör man när man inte har några pengar att betala med? N