Dreams in Reality

Här om dagen så läste jag på leilei.se om hur hon ett ögonblick påmorgonen kände sig som hemma innan verkligheten satte in och hon kände i hjärtat hur långt hemifrån hon var. Ikväll, när jag såg på bilder på snö i Sverige, så förstod jag vad hon menade. En liten stund när jag tittade ut i mörkret kunde jag tro att snön var här och att det var julmys dags. Men sedan så kom verkligheten över mig, att jag är långt hemifrån. Men om ca två veckor så åker jag till Sverige på jullov så för mig är det trots allt inte så avlägset. Den här veckan har inneburit frustrationer och stress över det jag inte får gjort. Förhoppningsvis blir nästa vecka full av fokus och avklarade uppgifter. Det är svårt att hinna med skolan när man har så roligt jobb och socialt umgänge. Men efter helgen, som ska innehålla vandring och umgänge hos Knar uppe i bergen imorgon och kyrkhäng på söndag, så ska jag stänga in mig hemma och intensivplugga. Så kanske, det blir jul i år igen...

I welcome the sun The clouds and rain The wind that sweeps the sky clean and lets the sun shine again This is the most magnificent life has ever been Here is heaven and earth and the brilliant sky inbetween Blessed is this life and I'm gonna celebrate being alive Blessed is this life and I'm gonna celebrate being alive I dwell in the darkness I let in the light I sleep in the afternoon and become the noise in the night I trespass in temptation suffer in sacrifice But I awake each day with the new sunrise Blessed is this life and I'm gonna celebrate being alive Blessed is this life and I'm gonna celebrate being alive -Brett Dennen

Utomhus är det 20 grader och sol. Men jag är inne och bakar pajer samtidigt som jag lyssnar på julmusik. Det känns helt konstigt att det är slutet på November redan. Idag så tar jag det lugnt och fixar inför födelsedagsfest ikväll och inför min födelsedag imorgon. Födelsedgar tycker jag är viktiga och ska kännas speciella eftersom det är en dag att fira att man lever. Och jag är så tacksam att jag lever! Tacksam för familj och vänner båda nära och långt borta. Tacksam för att jag får jobba med så intressanta saker. Tacksam att min arabaiskakurs tar slut till jul ;). Det finns så mycket jag kan vara tacksam för. Ja, så födelsedagen firas med fest ikväll, myspys imorgon bitti, lunch på goda pizza express och avslutas nog med lite filmkväll :).

så vet man inte riktigt vad man ska göra. Ibland om man väntar länge på något gott så känns det nästan konstigt när det händer. Som nu att jag har moped, det känns konstigt. Vet liksom inte riktigt vad jag ska göra med det. Men kul är det ändå :) Har genom sladd internet i datorn hemma nu också, det känns skönt. Och så småningom ska jag nog få wifi med :) Så den som väntar på något gott...väntar kanske länge men det kan vara värt det...

Min vecka så här långt: Kallt vatten i duschen Möte på centret Fix på centret Firande av Knars födelsedag Över flyttning av internet till mitt namn En eftermiddag med två killar i lågstadieåldern Skyfall på bio Diskussioner Snälla människor Ett skadat knä Väntan på mopeden Guds omsorg Blandad kompott helt enkelt :)

“Our deepest fear is not that we are inadequate. Our deepest fear is that we are powerful beyond measure. It is our light, not our darkness that most frightens us. We ask ourselves, Who am I to be brilliant, gorgeous, talented, fabulous? Actually, who are you not to be? You are a child of God. Your playing small does not serve the world. There is nothing enlightened about shrinking so that other people won't feel insecure around you. We are all meant to shine, as children do. We were born to make manifest the glory of God that is within us. It's not just in some of us; it's in everyone. And as we let our own light shine, we unconsciously give other people permission to do the same. As we are liberated from our own fear, Our presence automatically liberates others.» By Marianne Williamson From A Return To Love Quoted in Nelson Mandela's 1994 Inaugural address

Här i Limassol finns det en hel del saker som man ser väldigt ofta, men som man ser väldigt sällan i Sverige i November. Så jag tänkte del med mig lite av det i bilder: Den andra bilden visar ett hus som är i ombyggnad eller utbyggnad, vilket gäller många hus här. Eftersom man inte skattar på ofärdiga hus så är det många hus som har påbörjade utbyggnader som bara står, oftast är det inte så mycket som det här huset dock. Den fjärde bilden visar vildkatter. Katterna finns överallt, när jag och Siv åt lunch på en restaurang vi stranden så var vi omgivna av tolv katter allt som allt. De andra bilderna talar nog för sig själva :).

أنا اسميٌ Emelia ؤ انا احب السفر. Det är det enda jag är rätt säker på är rätt i min arabiska presentation....

Idag sitter jag på kontoret och ska ha föreläsningar i Comdev kursen. Det skulle börjat 11 men började en kvart sent och tog sedan kaffepaus efter en kvart. Men det gör inte mig så mycket. Jag tittar på regnet som öser ner utanför fönstret och lysnar på dundret från åskan, det är stormväder i Limassol. Samtidigt läser jag min systers blogg från kina (www.leilei.se) och blir så rörd att jag gråter en skvätt när hon beskriver lilla M's fyraårsdag och när jag tittar på filmen med lilla L's första steg. Så långt borta men ändå så nära. Nu letar sig solen fram mellan molnen mitt i åskovädret och regnet har avtagit lite. Jag ska skriva arabiska och ta igen det plugg jag inte gjort när jag ägnat mig åt mitt andra jobb. Igår innebar det att dagen tillbringades på IKEA med inhandling av saker till vårt center som sakta växer fram.

Jag vet inte om jag har sagt det förut, men jag är så tacksam att jag får vara här! Människorna, jobbet, solen, lägenheten, landet...ja jag trivs med livet. Tack gode Gud!

Jag uppskattar verkligen att i stort sätt alla nätter här är stjänklara. Igår så strosade jag hemåt efter en trevlig kväll med Ester och ett gäng tjejer från England och Nord Irland och hela himlen var fylld av alla dessa vackra stjärnor. Det är en fördel med att alla sparar på el i det här landet, då syns stjärnorna bättre. Jag uppskattar mindre att det här är ett väldigt byråkratiskt land. För att registrera en moped så behöver man ha yellow slip (tur att Billy ställde upp) och så måste man ha försäkring, men för att skaffa den behöver man åka någonstans fylla i rätt papper och vissa att man inte kommer bli allt för dyr att försäkra....Och allt sköts med telefon eller för hand, sakta sakta. En annan syn på tid....

...när det finns så mycket intressantare saker att göra. Känner att plugget blir lite lidande av att jag flyttat till en ny stad med så mycket att upptäcka, fixa, människor att träffa. Det känns härligt att få prova det nya men blir lite stressad över min brist på plugg så idag ska jag sätta mig och läsa en pluggbok, det är ju alltid en start :) P.S. Imorgon ska jag köpa moped. D.S.