Dreams in Reality

Igår var jag och såg Les Miserable på bio. Det är en sådan storslagen men sorglig historia! Samhällskritik. En tyvärr allt för sann beskrivning av många människor vardag även idag. I mitt arbete så blir historien om Fantine så otroligt påtaglig och stark. Så medan regnet öser ner utanför fönstret så sitter jag och reflekterar på sanningen om Les Miserable idag. [FANTINE] Come on, Captain, you can wear your shoes Don't it make a change To have a girl who can't refuse Easy money Lying on a bed Just as well they never see The hate that's in your head Don't they know they're making love To one already dead!

Innan jul så skrev jag att jag bad om ett under, ett under för min ekonomi. Jag glömde bara sedan skriva att det faktiskt händer små under på den fronten hela tiden. Så tack Gode Gud och tack till er som ger både av pengar, uppmuntran och förbön. Det betyder så mycket! Så jag har hopp om att det kommer lösa sig helt framöver. :)

Jag vet att jag sagt det förut, men jag kan inte låta bli att göra det igen. Jag älskar Skype! Skype är en av de där grejerna som gör den stora världen något mindre. För mig som valt att bosatta mig långt bort från familjen och som har vänner lite varstans så gör det livet så mycket bättre (när det fungerar det vill säga....). Idag har jag skypat med människor som jag älskar och bryr mig om i Kina, Sverige, Storbritannien och USA. Plötsligt känns de inte så långt borta längre. Det sista var ett gruppsamtal med tre av mina vänner och det kändes så mysigt att bara kunna sitta och lyssna när de pratar med varandra. Umgänge på avstånd. Så till sist vill jag igen säga ett STORT grattis till min syster Cornelia på 30-årsdagen!

Den här veckan har jag funderat en hel del på vad jag skriver om här på bloggen. Oftast så bloggar jag om väder, vind, plugg och vad jag gör på min fritid. Men för er som inte vet det så bor jag här i Limassol för att jag volontärarbetar i en organisation som jobbar med att stötta kvinnor som lyckas lämna sex-traffikcing eller prostitution. Det arbetet är väldigt intressant och givande och det som allra mest gör att jag vill vara här. Dock så tycker jag att det är svårt att skriva om det på en så öppen plats som en blogg, pga att det finns en känslighet i arbetet och då det handlar om människor. Vill du veta mer om vad jag faktiskt gör i mitt jobb så får du gärna höra av dig direkt till mig på mail så kan jag berätta mer! Det finns en inte så soliga baksida till solens underbara land.

Jag älskar att få post! Man blir liksom så glad när man får något på posten. Idag fick jag min födelsedagspresent från Kina, fylld av massa söta och roliga kinesiska saker. Det lyste upp en annars molnig fredag :)

Jag har insett att jag nog är väldigt svensk vad det gäller att prata om vädret, jag gör det gärna och mycket. Sedan jag kom hem igen efter jul så har vädret här varit kallt och det flesta dagar ganska regnigt. I min lägenhet betyder det att det är kallt, oh så kallt och att det inte finns riktigt varm vatten. Men det underbara här på ön är att solen kommer tillbaka rätt ofta. Idag är en sådan där solig underbar dag, med 17 grader ute och underbart varmt vatten i min dusch. Känns välsignat att det kom just nu när jag är krasslig och verkligen behövde lite värme. Samtidigt nu när jag verkligen uppskattar rinnande varmt vatten så tänker jag på de som bor där vattnet hämtas långt borta och oron inte handlar om ifall det är varmt utan det är rent. Det är en orättvis värld! Jag vet inte hur vi ska vända den rätt. Jag tror att den som verkligen kan bara är Gud, men under tiden så tror jag det är små handlingar av godhet som ger hopp. "Gandalf: “Saruman believes it is only great power

Att komma tillbaka till Limassol efter jul och nyår har varit en lite speciell känsla. Innan jag åkte iväg så rullade allt bara på och tiden bara flöt fram, jag hann inte riktigt upptäcka vad som ändrats. Att komma tillbaka har gjort att jag tänkt mycket på hur jag upplevde allt när jag först kom hit; Hur förvirrande gatorna var, hur jag var rädd för vänstertrafiken, hur människorna upplevdes, att jag inte kände någon direkt, och att det kändes främmande. Nu när jag kom tillbaka så kände jag igen saker, blev välkomnad hem av människor jag känner och tycker om, jag vet vad jag gör här, vänstertrafik känns faktiskt vanligt, och ja det känns hemma. Några månader gör stor skillnad :)

Kl tjugo över tre så ringde mitt alarm och det var dags att gå upp för att ta sig till flygplatsen. I Sverige var det nollgradigt och grått. När planet lyfte mot Cypren hade solen inte gått upp. Efter vad som kändes som en lååång flygresa med byte i Wien så kom vi fram till Larnaca. Nat hämtade oss på flygplatsen. Nitton grader och sol. På vägen hem så stannade vi vid havet. Och när jag stod där med fötterna i havet och solen i ögonen så kände jag mig så där välsignad igen. Nu har jag packat upp och ska lägga mig strax. Det känns skönt att vara hemma här igen :)