Som havet
Vissa dagar så verkligen älskar jag mitt jobb, och andra dagar, ja då kan jag känna lite tvärtom. Det där med att jobba med människor är så omväxlande, just för att människor är omväxlande. Förra veckan så tänkte jag att jag har världens bästa jobb (för att jag antagligen har det), men i eftermiddags så kände jag det inte alls så. Jag hade haft en trevlig planeringsförmiddag så kände mig rätt laddad. Men volontären som skulle jobba med mig idag var sjuk och eftersom jag inte fick tag i någon ersättare så blev jag själv på centret. Det är alltid lite stressande att vara själv, speciellt när det kommer nya människor. Idag var de som kom så negativa och klagande. Ingenting var rätt. Och jag kände mig väldigt otillräcklig. Och fel och allt det där. De få timmarna centret är öppet kändes plötsligt väldigt långa. Jag vill fokusera på det positiva i människor och i situationer, men idag så trodde jag det skulle bli svårt. Men som tur var så kom det en gäst till centret idag som var rak