Dreams in Reality

Jag är svagt medveten om att bilar kör förbi på gatan bredvid restaurangen där jag sitter. Som om de befinner sig långt långt borta hör jag människor prata omkring mig. Jag känner solen mot ansiktet. Men trots allt detta så är det en helt annan värld jag befinner mig i. Där öser regnet ner och mysterierna tätnar. Jag har slutat vara jag för att vara en fluga på väggen. Jag är på en resa. Jag får upptäcka nya människor. Får känna nya saker. Jag får skratta och jag får rysa till. Timmarna går. Och plötsligt är det slut. Jag får ta mig tillbaka till den verklighet som är min egen. Fascinerad över de som kan skriva historier sådana som gör att man glömmer tid och rum. Tacksam över de världar de låtit mig besöka. Att läsa är att resa. #läslus

Den här veckan, ja det har inte varit min vecka. Den började med kyla och o-inspiration. Sedan blev det översvämning på centret med allt vad det innebär. 5 centimeter vatten i flera rum. Golv som lossnar. Tyger som blir förstörda. Våta skor. Mycket moppande och många blöta handdukar. I torsdags blev min mobil, mitt körkort och bankort stulna från min väska som jag satt ifrån mig i vår 2nd hand butik. Böket det innebär att inte ha körkort. Att inte ha en telefon att ringa med. Att behöva fixa nytt bankkort. Komma på att telefonen också är ens väckarklocka, musikkälla, chatt, kamera.... Känslan av grämelse. Känslan av att någon tagit något alldeles för nära en. Inte min vecka. Men ändå vet jag att det jag om ett år eller två främst kommer minnas från den här veckan är inget av det där. Det är istället hur Josefine och jag dansade i vattenpölarna på centret och sjöng påhittade sånger. Det är hur människor försökt hjälpa mig efter stölden. Hur jag fick sitta och prata med en grupp int

Idag jobbade jag på centrets kontor på förmiddagen. Det regnade ute och det var allmänt kallt. Efter att ha köpt skrivare och en ny router ihop med Margo så blir jag själv kvar. Värmekällan vi hade på kontoret går sönder pga att den överhettar varje uttag den kopplas ihop med. De tekniska sakerna fungerar inte. Jag fryser. Det regnar in i nästan varje rum, frustrerad försöker jag lägga ut handdukar för att torka upp. Jag fryser lite till. Känns som jag ser en miljon saker som behöver fixas. Jag ser bara frustrationer och inga möjligheter. Jag tar det inte så bra att frysa. Vet att det mesta kommer ordna sig och att jag en varmare dag ser möjligheter. Men vid lunchtid slås jag av kylans negativitet. Som tur är så får jag förmånen att gå igenom alla de donationer som kommit genom kyrkan i söndags. Jag värms upp av att se allt det som människor gett. Tandkräm, shampoo och flingor bland annat. På eftermiddagen får jag förmånen att vara med och ge bort sakerna och se glädjen över att vi id

I tisdags så kom jag efter en lång resa tillbaka till Cypern. Även om jag var glad att vara hemma så kändes det inte direkt så välkomnande då det varit ovanligt kallt och regn den här veckan. Bottenrekordet (inne) i min lägenhet var 8 grader. Nu har det tagit sig och i mitt sovrum har jag med hjälp av varmluftspumpen fått upp det till 20 grader idag, känns underbart! Jobbet har börjat komma igång och jag har fått träffa många av centrets gäster den här veckan, kändes  härligt. De drev med mig medan jag försökte lära mig grekiska och rumänska lite omväxlat. Pratade långa haranger om mig på ett språk jag inte förstod, men de gjorde de på ett kärleksfullt sätt ändå. Jag har tänkt mycket på hur omtanke visas den här veckan. Hur det bästa sättet att visa det ändå ofta är på praktiska sätt. Att göra det till något konkret. Och då är det de små sakerna, som alltid, som gör skillnaden. På något sätt definieras vi av de små handlingar av omtanke vi gör. och ibland de stora. I år vill jag va

Så börjar julledigheten i Sverige gå mot sitt slut. Jag sitter på en buss påväg i mörkret mot Stockholm. Det ligger lite snö i vägkanten.  I natt vid fyra bär det av till flygplatsen. Det blir en lång flygresa hem eftersom jag byter i London. Känns alltid lite vemodigt att lämna Sverige och alla de jag tycker om. Har varit så härligt att träffa familj och vänner. Nu dröjer det tills sommaren. Men samtidigt så ser jag fram emot att åka hem till mitt. Till vänner på Cypern. Och till alla underbara på mitt jobb! Ser fram emot nya utmaningar och möjligheter det här året!  Och du som undrar hur livet är på Cypern är välkommen att hälsa på :) Gott nytt år och god fortsättning!