Dreams in Reality

Jag sover till åtta, men när jag vaknar har solen ändå inte gått upp. Plötsligt fylls bäddsoffan där jag sover av tre sköna ungar. Hjärtat svämmar över. Mina syskonbarn är de bästa som finns. Alla av dem. Kvart i nio blir det bråttom, det är ju dags för julkalendern! Macka till frukost. Kvart över nio går jag mot bussen. Kylan biter i min kind. Mina händer blir så bleka. Solen skiner svagt från en blå himmel. Frosten ligger vit på marken. Och jag njuter. Njuter av att frysa för på bussen kommer jag bli varm.  Det blir jul i Sverige. 

Ibland har jag sådana där dagar när ingenting riktigt blir gjort. Tänker mig att de flesta har dem. Idag är en sån dag. Jag pratar i telefon och äter frukost i sängen. Plockar undan lite här och där. Tänker att jag borde packa för Sverigeresan imorgon. Men det blir liksom inte av. Behöver åka till köpcentrumet och se om de fått in mina julklappar. Men orkar inte riktigt. Har lite jag kunde skriva för jobbet. Sitter kvar lite till. Trött från alla håll. Skönt att julledigheten börjat och jag kan ta en halvtimme till och bara sitta. Det är bra ibland att inte göra så mycket.  Tar mig nog iväg till köpcentrumet en sväng ändå, när regnet lagt sig.

Idag fick jag förmånen att förmedla julklappar på centret. Många fina människor har gått och köpt julklappar till alla barn vi är kontakt med och vi hade även klappar till alla kvinnorna. Idag delade vi ut ca 25 stycken. Det gjorde mig glad att se dem få julklappar. Jag kände mig välsignad när singel mamman med tvillingar till slut fick låna en dubbelvagn. När en liten pojke öppnade paket och gav upp glädjetjut så var det underbart! Tänk vad härligt att det finns människor som vill sprida julglädje genom att köpa julklappar till någon de aldrig mött! Men vackraste stunden för mig idag var den här: varm och svettig försökte jag sortera bland julklappar när en av våra nya vänner kommer in. Hon pratar kanske tre ord engelska och tre ord grekiska. Jag pratar lika mycket rumänska. Men hon visar att hon har en julklapp till mig. Ett armband från hennes arm till min. Hon är bara 19 år och har redan en femåring som har extra behov. Hon har väldigt lite. Väldigt lite. Men hon ville ge.  Så hon

I onsdags hade vi en thanksgiving/julfest på centret. Vi åt god mat och fördjupade relationer. Kände mig tacksam över att jag fick vara där. På tisdagen handlade vi mat för en månad, när jag hade fel kod till bankkortet så kändes det svettigt. Men det ordnade sig. Sedan hjälptes volontärer och gäster åts att bära in och sortera allt. Det var vackert. På onsdagen så fortsatte förberedelser för att starta sygrupp i vår. Jag jobbade långa dagar den här veckan. Jag var trött. Jag längtade till helgen. Försökte leva efter citatet " always be kinder than you feel ".  Men jag är tacksam. Tacksam att min ekonomiska situation verkar lösa sig så jag får vara här iaf ett år till. Tacksam för kramar och leenden. Tacksam för nya möjligheter. " God is good, all the time. And all the time God is good"

De där stunderna eller dagarna när man inte riktigt hinner med och ingenting flyter på som det ska, då är man tacksam för goda vänner som kan göra det lättare. Vänner som man kan ringa och säga jag behöver hjälp. Eller vänner som smsar och frågar om man vill se på film just när man känner sig ensam. Vänner som väntar på en när man inte är så snabb. De som orkar lyssna på allmänt babbel. De som gärna sitter ner, eller står och pratat några timmar. De är de som ger guldskimmer till även de dagar då jag kanske inte älskar mitt jobb, inte tycker Cypern är fantastiskt eller känner mig på topp. Ett exempel: Idag behövde jag stressa iväg från kontoret tidigare för att hinna handla in mat till centret innan jag skulle dit. Jag åkte till affären och handlade. Kom ut och blev genomsvettig av att packa på grejerna på mopeden och av att inse att klockan tickade. Skyndar mig att starta mopeden redo att susa iväg. Hör konstiga ljud efter en meter och inser att jag kört med låset runt hjulet. Stannar

Den senaste veckan har varit en sådan där bra. En sån som man tänker tillbaka på. Samtidigt har den inte varit så väldigt speciellt. Det har varit jobb, både på kontoret och på centret. Det har känts inspirerat även om det har funnits en liten gnagande oro för finansiering under våren. Fick i torsdags ha ett fint samtal med en gäst till centret om livet. Hade handledning på centret. Bakade till second handen. Trevlig lunch med en god vän. Övernattning och filmmaraton med vänner och en härlig utflykt till Paphos som innehöll allt från sköna bad, vidare till monopoly deal och samtal om livet. Eftersom söndagen innebar regn så blev det till att klä om köksstolar och fixa och trixa hemma. En helg som gav balans. Veckan har börjat bra med jobb och bak. Håller på att lära mig att göra tårta. Ikväll blir det hemgrupp hos fina vänner. Och till och med moppen verkar trivas med livet.

Gång på gång så återkommer jag som utlandssvensk till det under som utvecklad teknik och färdmöjligheter är. Tänk vad mycket lättare det är att bo långt ifrån människor man älskar och bryr sig om när man kan skypa, facetima, prata på viber och dela livet på instagram! Jag minns när min bror och svägerska bodde i Montana för sådär 13 år sedan, då kändes de väldigt avlägsna. Självklart fanns det sätt att hålla kontakt på men inte alls på samma sätt som idag. Idag så ringde min telefon (facetime) kl 14.15 och två pojkar i Kina ville ha en godnatt saga (även om lilla L inte riktigt ville och höll för öronen). Att få möjlighet att berätta saga på avstånd det är mysigt när man nu inte kan få göra det nära. Min telefon visar meddelande från paranteserna som reser i USA. Och jag kan få se matlistan från brorsbarnens måndagslek och fina utklädningskläder på fredagens disco. Och med jämna mellanrum så dyker det upp ett mail med en engelska uppgift som ska korrektur läsas. Jag får vara med.

Mitt jobb, det är ibland rätt konstigt. Eller ja rätt ofta faktiskt. Jag har ju förmånen att få jobba med en rad olika saker allt från att packa matkassar, till att försöka jobba med en hemsida och vidare till att samtala med människor. Jag älskar den blandningen! Men ibland så kan jag verkligen undra hur det kommer sig att jag fått rollen att göra vissa saker. Nu när jag försöker vidareutveckla vår hemsida och försöker lära mig medan jag gör det så känner jag mig utmanad och frustrerad på samma gång. Men det som är konstigast den här veckan och de flesta veckan är alla motstridig känslor. Idag så kramade jag om och sa hejdå till en tjej jag träffat nästan varje vecka de senaste två åren. Hon flyttar härifrån för att börja på nytt. Jag är så glad och välsignad för hennes skull. Hoppas att det är starten på ett nytt liv! Samtidigt så fylldes mina ögon av tårar för att jag inte längre kommer få träffa henne. Skulle så gärna vilja veta mer, få lära känna bättre. Få vara med i nästa s

De senaste dagarna har jag funderat lite på det här med kulturkrockar. När man först flyttar till ett nytt land så är man förberedd på att möta saker som är annorlunda, man ser alla ytliga skillnader såsom att man hälsar annorlunda (på cypern hälsar man med kindpussar). Man tycker skillnaderna är spännande även om en del är jobbiga. Men poängen är att man förväntar sig att stöta på dem och därför är man på sätt och vis mer tolerant. När man bott på en plats i några år börjar man tro att man upptäckt alla. Man känner sig hemma. Men det är då de finns där, de där stora, gömda kulturskillnaderna. De som handlar om tankesätt och attityder. De där kulturella dragen som ligger på ett djupare, mer personligt plan. Vår kultur har format vilka vi är. Och då menar jag inte enbart landskulturer utan även subkulturer. Ibland bär vi med oss flera kulturer som format vilka vi är. Ibland är det väldigt jobbigt att inse att anledning man är irriterad är för att man inte riktigt passar in. Det man sj

Den här veckan började sådär. En trött måndag med glömda nycklar och felköp av sladdar och kanske allra mest präglad av oproduktivtet. Då har min hjärna så lätt för att säga : "Det dåliga varar länge, det som är bra försvinner på ett ögonblick." Jag orkar knappt med mig själv. Men jag vet att det så ofta inte alls är sant. Det är ju så att det är de där små underbara ögonblicken som är de man verkligen minns. Ibland är det något litet som gör en dålig dag till en bra. Tisdag var bättre. Var på centret och fick träffa charmtrollet lilla B. Hans ansikte sken upp som en sol när vi möttes och plötsligt så var det sol i mitt liv. Barn är underbara på det sättet. I den konstiga språkvärld vi befinner oss i är det jag som lär honom grekiska.... Ett annat guldkorn var ett besök på second hand butiken Right here som vi har startat. Och att jag äntligen lämnat in moppen på service. Idag var  första guldkornet fina kollegor som hämtade mig till jobbet när jag nu är mopedlös. Oc

"När någon rör vid en förvandlas man till den man alltid velat vara och kanske en gång var, men nära nog glömde bort. " -Göran Tunström Den senaste veckan har jag funderat lite på det här med att växa som människa. Att utvecklas. Att kanske bli en lite bättre version av den vi var. Hur mycket av den vi är, är stadigt? Vad är kärnan i det som är jag? Jag har en stark tro på att människor kan förändras och utvecklas. Att vi kan lära oss nya sätt att vara. Men som min syster påpekade i somras "Vad är då vi, vad är det då som är jag?". I mitt jobb känns det dock viktigt att tro på förändringen, på möjlighetern inom människan. Där handlar det kanske mycket om att hitta nya sätt att se på sig själv. Jag träffar så många som har en så fast bild av vem de är att livet saknar möjligheter. De har matats, så länge, med en bild om vem de är att de tillslut köpt bilden och mer eller mindre blivit sådana. Men jag tror de kan få nya perspektiv, och få hitta en ny bild av sig

Så var mina fem veckor i Sverige slut och jag har återvänt till ön. Det har varit fem underbara veckor, fullspäckade av härligt umgänge med familj och vänner. Och en hel del resande och packande :). Det var en sådan där svensk sommar som man alltid drömmer om (men bara får typ var fjärde år) och till min lycka hann det även bli lite regn och höstigt innan jag åkte. När jag gick där min sista Sverigevecka och fick mysa i jeans och hoodie så måste jag erkänna att Cypern och värmen inte lockade så mycket. När alla började skola och jobb och laddade för höst så rycktes jag med. Började köpa höstkläder, gick in i något sorts höstmys. Kände mig hemma. En del av min själ lockas av mörkret, myset och medföljande vemod. Sol, värme och allt som hör Cypern kändes avlägset. Omgiven av familjen så ville en del av mig stanna kvar, få vara nära. En annan del längtade hem till mitt andra hem. När jag nu landade här hemma inatt så kände jag mig fortfarande tudelad. 35-40 grader och en konstant k

Det är nästan så man glömmer bort hur underbar den svenska sommaren är när man bosatt sig i ett varmt land. Men så kommer man tillbaka. Får andas djupa andetag i frisk luft och känna doften av gräs i dagg. Sitta på altanen i kvällsljuset efter kl 9 på kvällen. Ta ett dopp i en sjö som är frisk trots grumligt vatten. Och sedan innehåller ju min svenska sommaren något alldeles underbart nämligen världens bästa syskonbarn. "Mela, du ska ju leka med mig!" "Mela, när kommer du och bor hos oss?" "Mela, varför bor du så långt borta?" Så blir det pussar, kramar och mycket bus. Vad jag är välsignad med 11 sådana godingar! Nu ska jag fundera på om jag ska sätta mig ute på trappan, i mina slitna shorts och ta och äta lite jordgubbskräm medan solen sjunker vid horisonten.... Åh, svenska sommaren är kort, men den är av bästa sort.

Äntligen har det blivit lite svalare här på Cypern efter två veckor av 35-40 grader och hög luftfuktighet. Medan många i Sverige firar att det äntligen blivit varmt och att det ligger runt 30 grader så firar vi här att det svalnat av till samma gradtal :). Svensken i mig blir förvirrad över den plötsliga längtan jag kan få efter regniga dagar. Inser att jag börjar bli lite cypriot när jag funderar på utflykter som innebär svalka. Efter min resa till Kairo för en kurs för några veckor sedan har det varit rätt fullt upp. Saker ska avlutas och planeras så här när semestern börjar närma sig, jag har haft en inneboende/praktikant i två veckor och så finns det en rad sociala saker att göra innan folk reser hit och dit. I lördags var vi på en uppsättning av Hamlet på Kurion. Att sitta under stjärnhimlen och se ett fantastiskt teaterkompani framför en klassiker var rätt magiskt. Baden i havet vid varma dagar. Middagar och fika med goda vänner. Planer för utflykt till vattenlandet på lördag

Så samlas stora delar av min familj hemma i Sverige, dels för att sommaren börjar med allt vad det innebär. Dels för att världens bästa pappa fyller år! Medan de firar honom med brunch så åker jag till jobbet och målar väggar. På något sätt känns det som ett passande sätt att fira min fixar pappa. När mams var här och hälsade på för några veckor sedan sa hon vid ett tillfälle att jag var lik min far. Då kände jag mig så stolt! För det vill jag gärna vara! Känner det fortfarande lite som när jag var barn att Pappa han kan fixa allt :). Så idag vill jag fira mannen som med lika stor glädje såg på action-filmer med omöjliga händelser som han såg på "Never been kissed" för fjärde gången ihop med mig när jag var 16. Mannen som gjort att jag tror att det mest går att laga på något sätt. Han vars fel det är att jag vill ha en kärnspottartävling varje gång jag äter körsbär. Min pappa som spelade touché och såg på trafik magasinet med mig varje måndag när jag var 11. Och alltid med

En dag bland havets böljande vågor. I sanden och solen. En dag av vandring bland en boks sidor. Finns få ställen som är bättre att läsa på än på stranden, medan vinden smeker din hud och vågorna bryts med ett stilla brus. Att sedan få dela det med älskade Mams det är fint. Imorgon är det morsdag och då åker hon hem igen. Min sociala mamma. Har haft två härliga veckor av långa samtal med funderingar kring livet, både vårt och andras. Lugna morgnar där vi funderar på om vi inte borde komma iväg till stranden ändå. Galna hår och bad i ett ljumt medelhav. Så tacksam att Gud gav mig en mamma som är så bra på att bara vara och att prata. Ja, för att prata det är hon bra på min mamma. Har hört att vi är lika på det sättet, ett av många. Det är härligt när hon blir arg på mina vägnar, även då det inte behövs. Då vet jag att hon håller med mig. Tacksam att hon uppfostrat mig i tro på att jag kan det mesta och att jag ska stå på mig. Inte låta någon sätta sig på mig för att jag är tjej eller u

Kände att det var dags för en liten uppdatering så här kommer den: Turkietveckan var härlig även om jag inte såg så mycket av själva Turkiet. Fast det blev en tur till Efesos och det var imponerande! Efter min resa till Turkiet så fick jag besök från Sverige. Clas, Helena och killarna var här en vecka. Då fick jag chans att utnyttja alla rum i lägenheten och upptäckte att korridoren funkar fin fint för fotboll. Upptäckte att jag behöver en dammsugare när golvet fylldes med sand efter alla strandturer. Fick äntligen se på "Planes" när jag och buskillarna och jag hade myskväll. Fick leka sjöjungfru vid fotosession vid Governors beach. Trevlig kvällar med lättsamt häng och uppdateringar om hur livet är. Rundvandring på Kurion och blåsig tid på stranden. Shopping på MyMall och det trevliga med ett fullsatt kök. En mysig vecka helt enkelt. Den här veckan har varit full av jobb istället, har växlat mellan kontor och centerjobb rätt mycket. Regnet som har lyst med sin frånvaro

I fredags åkte jag upp till bergen till byn Agros för att hälsa på min vän Rachel. Agros är en by med 800 invånare och den ligger i lite av en dal men ändå byggd på berget. Rachel är där ett år för att jobba som lärarassistent i engelska genom ett utbytesprogram från USA.  I fredags så åkte vi och kollade på kyrkmålningar och på hur byn och omgivningarna såg ut. Vi såg bland annat ett av de gamla gömställena för Cyperns grekiska motståndsrörelse mot britter och turkar. Det var verkligen gömt, skulle inte velat behöva stanna där. På kvällen gick vi ut och åt god mat medan vi pratade om allt mellan himmel och gjord.  Så på lördagen gick vi upp för att jag skulle ta bussen hem kl 9, den sista för helgen. Men efter att i regnet väntat en kvart kom vi fram till att bussen inte skulle komma. Busschauffören hade valt att hoppa över start hållplatsen. Beskriver på ett bra sätt Cyperns busstrafik. På vägen upp så stannade busschauffören lite här  och där och plockade upp folk, en gång va

Mitt i vardagen så längtar man så ofta efter något annat, efter det ovanliga och lite spännande som ska hända senare. När jag var yngre så var jag i ständig längtan efter något som skulle hända framöver; födelsedag, resa, sommar eller besök. Mitt liv var fyllt av nedräkningar. Väntan. Jag har forfarande en förmåga att verkligen se fram emot saker och längta efter det som ska hända sedan. Just nu innebär det förväntan över en resa till Turkiet och besök från Sverige i maj. Men skillnaden nu är att jag inte är i en ständig väntan; livet här och nu är bra nog. Efter att varit sjuk i flera veckor och inte fått ha några rutiner alls så togs mitt liv över av flytt och två lediga tisdagar. Rutinerna lyste med  sin frånvaro. Vardagen var där och stressade men den hade ingen ordning till sig. Vad som var arbetsdagar och vad som var helg flöt ihop lite. Stressen kröp sig på. Men så kommer så den här veckan som är en "vanlig vecka". Dagarna följer vanliga rutiner. Kontorsjobb, möten

Så sitter jag nu i min nya lägenhet :) Inflyttad på det sättet att mina saker är här men inte uppackade eller iordningställda. Med hjälp av tre härliga vänner och två bilar så var allt flyttat på lite mer än en timme. Det går ganska fort när man inte flyttar möbler. Det är så roligt att få flytta ch allt kul fixande som ligger framför! Var också och kollade på en moped idag som jag tror jag ska köpa imorgon. Den är skruttig och billig, men fungerar :) Nej, nu ska jag gå och sova i min nya säng. Vaknade vid 5-6 imorse av förväntan över att flytta :)

Efter en dag på centret så kommer jag ofta hem smått språkförvrirrad. Vi pratar ofta en blandning av flera språk där; english, svenska, ελληνκα, rumania, bulgarski. Och ingen av språken pratar vi särskilt bra med varandra, men det viktiga är att vi förstår. Och när vi tror att vi förstår så förstår vi. Och mycket handlar om att vi vill och vi bryr oss så på något sätt lyckas vi prata med varandra. Men det är förvirrat i mitt huvud och även min engelska blir påverkad. Just nu snurrar frasen "to much beautiful" och "to much little money". Jag gillar det sättet att säga saker to much. Igår så satt jag och pratade med en kvinna. Hon har gått igenom så mycket i sitt liv och livet är fortfarande fyllt av problem. Oftast när hon pratar så är hon väldigt negativ och mörk, utan hopp och drömmar. Men igår så pratade hon om sitt dotter i hemlandet. Dottern är runt 14 år och hade på skype frågat: Vad ska jag bli när jag blir vuxen?. Hennes mamma (kvinnan utan hopp och drömma

"Enjoy the little things, for one day you may look back and realize they were the big things" - Robert Brault Efter att ha varit sjuk mer än en månad så känner jag mig äntligen bättre! Livet har återvänt till mig och jag känner mig tacksam. Det är sant som det är sagt:  "När man är frisk så önskar man sig mycket, men när man är sjuk så önskar man bara en sak: att vara frisk". Det är också så att medan man är sjuk så glömmer man bort hur det är att vara frisk, man börjar tro att livet alltid ska vara så här. I torsdag vaknade jag och hade inte ont. Då insåg jag att den senaste veckan hade jag varit i konstant smärta, först när smärtan försvann så insåg jag hur mycket den påverkat mig. Det är en underbar känsla när livet äntligen återvänder och man har ork att börja bry sig om det man annars tycker är jätteviktigt. Men efter min månad av sjukskrivning så känner jag mig mest tacksam för de små sakerna, de som egentligen är de stora! Alla de underbara människor som

Min lägenhet fylls av musiken från Spotify, låten handlar om kärlek. Den lyckliga och den olyckliga. Fläkten i mitt kök står och går. Jag hostar. Hostan gör mig trött. Jag tittar ut på min soliga balkong och i mitt huvud så dansar jag runt där ute. Dansar för att visa uppskattningen av att jag lever. Men jag är så trött. Trött efter mer än en vecka av hosta. Jag sitter och drömmer om att något underbart ska hända. Att jag ska göra mitt avtryck i världen.   Men ingenting händer. Jag hostar. Jag hostar mindre nu än för några dagar sedan, nu är jag mest bara trött. Känner mig nedtryckt som av en ångvält.  Så be gärna att trycket släpper och att jag kan få dansa i mer än tanken.

Så har jag för första gången varit i kontakt med cypriotiska sjukvården. Efter att varit dålig med hosta till och från sedan nyår så slog hostan till ordentligt i förra veckan. Och efter att blivit tillsagd av minst sju personer i kyrkan om att gå till doktorn och erbjuden om skjuts av tre så insåg jag att det kan vara värt att kolla upp när man hostar så man skakar och låter som en man på rösten :) Så idag har Vivi först kört mig till ett provtagnings ställe och sedan till lungspecialisten. Jag har nu fått blandade mediciner och blivit sjukskriven i en veckan, fortsatt osäker på vad det är med mig men känner mig väl omhändertagen. Ska på återbesök hos läkaren nästa vecka också.  Känner mig positivt inställd till cypriotisk privatsjukvård, inte allt för dyr och känns pålitlig. Hoppas nu bara att hostan ger sig som den ska och att jag kan försöka att inte prata för muckat då det gör den värre! Också så tacksam för alla goda vänner här som kollar upp att jag mår bra och tar hand o