Om att förändra världen, en liten bit i taget...

Det börjar gå upp för mig nu att jag faktiskt tar examen om en vecka (!). Känns så konstigt att jag är färdigutbildad socionom, jag har ju precis vant mig vid att vara socionomstudent.


När jag var yngre trodde jag att jag skulle känna mig "vuxen" och färdig på något sätt när jag tog examen. Men mer och mer så inser jag att färdig blir man aldrig och livet det är det som händer. Det är nu som jag ska göra allt det där som jag tänkte göra senare. Verkade så underbart härligt när det var på avstånd. Nu känns det visserligen underbart och inspirerande, men också stressande, skrämmande och lite överväldigande. Med många möjligheter kommer många beslut.


Läste igenom en uppsats jag skrev i högstadiet och då stod det så här "Jag vill förändra världen, en liten bit i taget".
Det är nog det jag fortfarande vill; förändra världen en liten bit i taget. Kanske inte förändra allas värld, men någons. Och allt det tar sin början i hur Gud förändrat min och ständigt gör.
Det är så stort och ändå så enkelt.