Dreams in Reality

Jag sover till åtta, men när jag vaknar har solen ändå inte gått upp. Plötsligt fylls bäddsoffan där jag sover av tre sköna ungar. Hjärtat svämmar över. Mina syskonbarn är de bästa som finns. Alla av dem. Kvart i nio blir det bråttom, det är ju dags för julkalendern! Macka till frukost. Kvart över nio går jag mot bussen. Kylan biter i min kind. Mina händer blir så bleka. Solen skiner svagt från en blå himmel. Frosten ligger vit på marken. Och jag njuter. Njuter av att frysa för på bussen kommer jag bli varm.  Det blir jul i Sverige. 

Ibland har jag sådana där dagar när ingenting riktigt blir gjort. Tänker mig att de flesta har dem. Idag är en sån dag. Jag pratar i telefon och äter frukost i sängen. Plockar undan lite här och där. Tänker att jag borde packa för Sverigeresan imorgon. Men det blir liksom inte av. Behöver åka till köpcentrumet och se om de fått in mina julklappar. Men orkar inte riktigt. Har lite jag kunde skriva för jobbet. Sitter kvar lite till. Trött från alla håll. Skönt att julledigheten börjat och jag kan ta en halvtimme till och bara sitta. Det är bra ibland att inte göra så mycket.  Tar mig nog iväg till köpcentrumet en sväng ändå, när regnet lagt sig.

Idag fick jag förmånen att förmedla julklappar på centret. Många fina människor har gått och köpt julklappar till alla barn vi är kontakt med och vi hade även klappar till alla kvinnorna. Idag delade vi ut ca 25 stycken. Det gjorde mig glad att se dem få julklappar. Jag kände mig välsignad när singel mamman med tvillingar till slut fick låna en dubbelvagn. När en liten pojke öppnade paket och gav upp glädjetjut så var det underbart! Tänk vad härligt att det finns människor som vill sprida julglädje genom att köpa julklappar till någon de aldrig mött! Men vackraste stunden för mig idag var den här: varm och svettig försökte jag sortera bland julklappar när en av våra nya vänner kommer in. Hon pratar kanske tre ord engelska och tre ord grekiska. Jag pratar lika mycket rumänska. Men hon visar att hon har en julklapp till mig. Ett armband från hennes arm till min. Hon är bara 19 år och har redan en femåring som har extra behov. Hon har väldigt lite. Väldigt lite. Men hon ville ge.  Så hon

I onsdags hade vi en thanksgiving/julfest på centret. Vi åt god mat och fördjupade relationer. Kände mig tacksam över att jag fick vara där. På tisdagen handlade vi mat för en månad, när jag hade fel kod till bankkortet så kändes det svettigt. Men det ordnade sig. Sedan hjälptes volontärer och gäster åts att bära in och sortera allt. Det var vackert. På onsdagen så fortsatte förberedelser för att starta sygrupp i vår. Jag jobbade långa dagar den här veckan. Jag var trött. Jag längtade till helgen. Försökte leva efter citatet " always be kinder than you feel ".  Men jag är tacksam. Tacksam att min ekonomiska situation verkar lösa sig så jag får vara här iaf ett år till. Tacksam för kramar och leenden. Tacksam för nya möjligheter. " God is good, all the time. And all the time God is good"