Att växa
"När någon rör vid en förvandlas man till den man alltid velat vara
och kanske en gång var, men nära nog glömde bort. " -Göran Tunström
Den senaste veckan har jag funderat lite på det här med att växa som människa. Att utvecklas. Att kanske bli en lite bättre version av den vi var. Hur mycket av den vi är, är stadigt? Vad är kärnan i det som är jag? Jag har en stark tro på att människor kan förändras och utvecklas. Att vi kan lära oss nya sätt att vara. Men som min syster påpekade i somras "Vad är då vi, vad är det då som är jag?".
I mitt jobb känns det dock viktigt att tro på förändringen, på möjlighetern inom människan. Där handlar det kanske mycket om att hitta nya sätt att se på sig själv. Jag träffar så många som har en så fast bild av vem de är att livet saknar möjligheter.
De har matats, så länge, med en bild om vem de är att de tillslut köpt bilden och mer eller mindre blivit sådana. Men jag tror de kan få nya perspektiv, och få hitta en ny bild av sig själva. Fast då kanske det handlar mer att hitta tillbaka till den de egentligen var. Så de förändras men har egentligen bara hittat tillbaka till kärnan, eller? Och att ändra och utvecklas är precis som när vi växer på längden, det går oftast långsamt men så ibland kommer man i något sorts växtläge och det går fort.
Jag vill tro på att det finns något hos mig som gör mig till just mig, men samtidigt att det finns möjligheter för mig att bli en lite bättre version av mig hela tiden. Och med det kanske också möjligheten finns att jag också kan bli något sämre. Vad tror ni?
Förresten så har jag växt en centimeter sedan jag flyttade till Cypern....
och kanske en gång var, men nära nog glömde bort. " -Göran Tunström
Den senaste veckan har jag funderat lite på det här med att växa som människa. Att utvecklas. Att kanske bli en lite bättre version av den vi var. Hur mycket av den vi är, är stadigt? Vad är kärnan i det som är jag? Jag har en stark tro på att människor kan förändras och utvecklas. Att vi kan lära oss nya sätt att vara. Men som min syster påpekade i somras "Vad är då vi, vad är det då som är jag?".
I mitt jobb känns det dock viktigt att tro på förändringen, på möjlighetern inom människan. Där handlar det kanske mycket om att hitta nya sätt att se på sig själv. Jag träffar så många som har en så fast bild av vem de är att livet saknar möjligheter.
De har matats, så länge, med en bild om vem de är att de tillslut köpt bilden och mer eller mindre blivit sådana. Men jag tror de kan få nya perspektiv, och få hitta en ny bild av sig själva. Fast då kanske det handlar mer att hitta tillbaka till den de egentligen var. Så de förändras men har egentligen bara hittat tillbaka till kärnan, eller? Och att ändra och utvecklas är precis som när vi växer på längden, det går oftast långsamt men så ibland kommer man i något sorts växtläge och det går fort.
Jag vill tro på att det finns något hos mig som gör mig till just mig, men samtidigt att det finns möjligheter för mig att bli en lite bättre version av mig hela tiden. Och med det kanske också möjligheten finns att jag också kan bli något sämre. Vad tror ni?
Förresten så har jag växt en centimeter sedan jag flyttade till Cypern....
Comments