Kulturkrockar
De senaste dagarna har jag funderat lite på det här med kulturkrockar. När man först flyttar till ett nytt land så är man förberedd på att möta saker som är annorlunda, man ser alla ytliga skillnader såsom att man hälsar annorlunda (på cypern hälsar man med kindpussar). Man tycker skillnaderna är spännande även om en del är jobbiga. Men poängen är att man förväntar sig att stöta på dem och därför är man på sätt och vis mer tolerant.
När man bott på en plats i några år börjar man tro att man upptäckt alla. Man känner sig hemma.
Men det är då de finns där, de där stora, gömda kulturskillnaderna. De som handlar om tankesätt och attityder. De där kulturella dragen som ligger på ett djupare, mer personligt plan. Vår kultur har format vilka vi är. Och då menar jag inte enbart landskulturer utan även subkulturer. Ibland bär vi med oss flera kulturer som format vilka vi är. Ibland är det väldigt jobbigt att inse att anledning man är irriterad är för att man inte riktigt passar in. Det man själv tar för självklart är inte alls klart för de runt omkring. Och här där jag är så är det inte just mötet med en kultur utan många olika som kan bli det svåra.
Det handlar om allt från syn på kvinnor-män, relationer till hälsa och förståelse av vädret. I kontakt med sjukvärden här kan jag få råd som är helt tvärtemot vad jag får i Sverige, hur vet man då vad som är "rätt"? Igår pratade jag med en kvinna som hade problem i sitt äktenskap och ständigt fick höra att hon som kvinna borde göra mer för att behålla sin man. Ständigt tar folk för givet att jag flyttat hit för en man och blir chockade när de hör att jag flyttade hit för att jobba. Man badar inte när det är under 25 grader i vattnet. Och så finns det massa små saker som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Ibland vill jag bara passa in.
Men så finns det ju också kulturskillnader som jag lärt mig älska. Mentaliteten att relationer är det viktigaste, det är så man får saker gjort. Det handlar om att bry sig om de man möter. Går man förbi sin tidigare grannes hus så måste man ju stanna och prata, allra helst fika. Tid är relativt (på gott och ont). Saker händer långsamt, det kommer bli så småningom. "Rasta" har på så sätt hittat hem :)
Så man får ta frustrationerna med glädjen och lägga till nya delar i sin egen kultur. Med risken såklart, att man aldrig helt kommer passar in igen.
När man bott på en plats i några år börjar man tro att man upptäckt alla. Man känner sig hemma.
Men det är då de finns där, de där stora, gömda kulturskillnaderna. De som handlar om tankesätt och attityder. De där kulturella dragen som ligger på ett djupare, mer personligt plan. Vår kultur har format vilka vi är. Och då menar jag inte enbart landskulturer utan även subkulturer. Ibland bär vi med oss flera kulturer som format vilka vi är. Ibland är det väldigt jobbigt att inse att anledning man är irriterad är för att man inte riktigt passar in. Det man själv tar för självklart är inte alls klart för de runt omkring. Och här där jag är så är det inte just mötet med en kultur utan många olika som kan bli det svåra.
Det handlar om allt från syn på kvinnor-män, relationer till hälsa och förståelse av vädret. I kontakt med sjukvärden här kan jag få råd som är helt tvärtemot vad jag får i Sverige, hur vet man då vad som är "rätt"? Igår pratade jag med en kvinna som hade problem i sitt äktenskap och ständigt fick höra att hon som kvinna borde göra mer för att behålla sin man. Ständigt tar folk för givet att jag flyttat hit för en man och blir chockade när de hör att jag flyttade hit för att jobba. Man badar inte när det är under 25 grader i vattnet. Och så finns det massa små saker som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Ibland vill jag bara passa in.
Men så finns det ju också kulturskillnader som jag lärt mig älska. Mentaliteten att relationer är det viktigaste, det är så man får saker gjort. Det handlar om att bry sig om de man möter. Går man förbi sin tidigare grannes hus så måste man ju stanna och prata, allra helst fika. Tid är relativt (på gott och ont). Saker händer långsamt, det kommer bli så småningom. "Rasta" har på så sätt hittat hem :)
Så man får ta frustrationerna med glädjen och lägga till nya delar i sin egen kultur. Med risken såklart, att man aldrig helt kommer passar in igen.
Comments