Hemma
Så var mina fem veckor i Sverige slut och jag har återvänt till ön. Det har varit fem underbara veckor, fullspäckade av härligt umgänge med familj och vänner. Och en hel del resande och packande :).
Det var en sådan där svensk sommar som man alltid drömmer om (men bara får typ var fjärde år) och till min lycka hann det även bli lite regn och höstigt innan jag åkte.
När jag gick där min sista Sverigevecka och fick mysa i jeans och hoodie så måste jag erkänna att Cypern och värmen inte lockade så mycket. När alla började skola och jobb och laddade för höst så rycktes jag med. Började köpa höstkläder, gick in i något sorts höstmys. Kände mig hemma.
En del av min själ lockas av mörkret, myset och medföljande vemod.
Sol, värme och allt som hör Cypern kändes avlägset. Omgiven av familjen så ville en del av mig stanna kvar, få vara nära. En annan del längtade hem till mitt andra hem.
När jag nu landade här hemma inatt så kände jag mig fortfarande tudelad. 35-40 grader och en konstant känsla av svett, mindre behagligt. En tyst lägenhet. Men så får jag packa upp och känna mig hemma i min lägenhet. Kan följa min egen rytm. Får träffa goda vänner och köra moppen genom ett soligt Limassol. Ja, då känns det inte helt dumt att vara hemma. Och på eftermiddagen återvände jag till platsen där jag bestämde mig för att bo här; Medelhavet. Liggandes i vattnet med utsikt över min stad, då kändes det hemma. Och imorgon får jag träffa de underbara människor som jag har förmånen att få möta genom mitt jobb. För sol och värme i all ära men det är ju på grund av dem som jag bor just här.
Så hemma bra, men hemma bäst...eller något i den stilen. Eller hem är där ditt hjärta finns, och mitt verkar rätt utspritt.
Det var en sådan där svensk sommar som man alltid drömmer om (men bara får typ var fjärde år) och till min lycka hann det även bli lite regn och höstigt innan jag åkte.
När jag gick där min sista Sverigevecka och fick mysa i jeans och hoodie så måste jag erkänna att Cypern och värmen inte lockade så mycket. När alla började skola och jobb och laddade för höst så rycktes jag med. Började köpa höstkläder, gick in i något sorts höstmys. Kände mig hemma.
En del av min själ lockas av mörkret, myset och medföljande vemod.
Sol, värme och allt som hör Cypern kändes avlägset. Omgiven av familjen så ville en del av mig stanna kvar, få vara nära. En annan del längtade hem till mitt andra hem.
När jag nu landade här hemma inatt så kände jag mig fortfarande tudelad. 35-40 grader och en konstant känsla av svett, mindre behagligt. En tyst lägenhet. Men så får jag packa upp och känna mig hemma i min lägenhet. Kan följa min egen rytm. Får träffa goda vänner och köra moppen genom ett soligt Limassol. Ja, då känns det inte helt dumt att vara hemma. Och på eftermiddagen återvände jag till platsen där jag bestämde mig för att bo här; Medelhavet. Liggandes i vattnet med utsikt över min stad, då kändes det hemma. Och imorgon får jag träffa de underbara människor som jag har förmånen att få möta genom mitt jobb. För sol och värme i all ära men det är ju på grund av dem som jag bor just här.
Så hemma bra, men hemma bäst...eller något i den stilen. Eller hem är där ditt hjärta finns, och mitt verkar rätt utspritt.
Comments