Väntan

Jag gillar att vänta, att längta. Det är en så härlig känsla att veta att man har något roligt framför sig. Men samtidigt är det ju så jobbigt att vänta. Man blir ju otålig och vad gör man medan man väntar? Fortsätter man som vanligt eller ska man stanna livet en stund för att vänta på det som kommer längre fram? Det beror väl såklart på vad man väntar på. Fast ibland är det lätt att fastna i vad som ska komma, både bra och dåligt. Ibland missar jag att njuta av nuet för att jag väntar på det roliga som ska komma längre fram. Och ibland fastnar jag i ångest över något jobbigt som kommer och då glömmer jag också njuta av nu. Så längtan är väl bra om den förgyller nuet men inte tar glädjen från det man har.

Hjälpars vad jag blev djup nudå. Egentligen skulle jag ju bara skriva att jag sitter och väntar på att några i min familj ska komma. Och att jag är så förväntansfull. En njutningsfull väntan, även om jag helst vill att det kommer snart så jag får se dem.
Varför har jag alltid två motsägelsefulla känslor på samma gång? Lite knäppt. ;-)
Hursomheslt så måste jag gå och plocka iordning lite innan de kommer.

See ya!