Inte min vecka, eller?
Den här veckan, ja det har inte varit min vecka. Den började med kyla och o-inspiration. Sedan blev det översvämning på centret med allt vad det innebär. 5 centimeter vatten i flera rum. Golv som lossnar. Tyger som blir förstörda. Våta skor. Mycket moppande och många blöta handdukar.
I torsdags blev min mobil, mitt körkort och bankort stulna från min väska som jag satt ifrån mig i vår 2nd hand butik. Böket det innebär att inte ha körkort. Att inte ha en telefon att ringa med. Att behöva fixa nytt bankkort. Komma på att telefonen också är ens väckarklocka, musikkälla, chatt, kamera....
Känslan av grämelse. Känslan av att någon tagit något alldeles för nära en.
Inte min vecka.
Men ändå vet jag att det jag om ett år eller två främst kommer minnas från den här veckan är inget av det där. Det är istället hur Josefine och jag dansade i vattenpölarna på centret och sjöng påhittade sånger. Det är hur människor försökt hjälpa mig efter stölden. Hur jag fick sitta och prata med en grupp intresserad människor om vad vi gör på mitt jobb och bli påmind igen om varför vi gör det. Och hur jag köpte min första egna nya soffa på ikea. Hur jag med goda vänner fick sitta i en bil och för full hals sjunga med till musiken.
För i stunden känns frustrationerna som störst men i minnet så är det guldglimtarna som sticker ut. De jobbigaste stunderna ger också några av de bästa.
I torsdags blev min mobil, mitt körkort och bankort stulna från min väska som jag satt ifrån mig i vår 2nd hand butik. Böket det innebär att inte ha körkort. Att inte ha en telefon att ringa med. Att behöva fixa nytt bankkort. Komma på att telefonen också är ens väckarklocka, musikkälla, chatt, kamera....
Känslan av grämelse. Känslan av att någon tagit något alldeles för nära en.
Inte min vecka.
Men ändå vet jag att det jag om ett år eller två främst kommer minnas från den här veckan är inget av det där. Det är istället hur Josefine och jag dansade i vattenpölarna på centret och sjöng påhittade sånger. Det är hur människor försökt hjälpa mig efter stölden. Hur jag fick sitta och prata med en grupp intresserad människor om vad vi gör på mitt jobb och bli påmind igen om varför vi gör det. Och hur jag köpte min första egna nya soffa på ikea. Hur jag med goda vänner fick sitta i en bil och för full hals sjunga med till musiken.
För i stunden känns frustrationerna som störst men i minnet så är det guldglimtarna som sticker ut. De jobbigaste stunderna ger också några av de bästa.
Comments