Det man minns

För någon vecka sedan när jag var i Sverige så sa min fyraåriga systerson så här till mig:

"Jag gillar dig! Jag kommer inte glömma dig för du blir så glad när du träffar mig".

Han träffade rakt i mostershjärtat. Även om det känns ledsamt varje gång jag kramar mina sötnosar hejdå så är jag glad om jag förmedlar att jag blir glad varje gång jag ser dem.

Ikväll så kom det där tillbaka till mig på jobbet. Vi hade en middag på vårt center, som vi har varje månad. 15 underbara kvinnor från olika bakgrund samlades. Jag blev så glad för var av dem när jag såg dem! Jag hoppas att jag och de andra volontärerna lyckades visa det. Att vi lyckades visa hur mycket vi tycker om dem. För är det inte det som det betyder att bli glad när man ser någon, att man gillar dem? Så många gånger har jag kännt värmen och glädjen hos dessa kvinnor, något som gör att jag inte kommer glömma dem. Jag hoppas att det är samma för dem. 

Det är gott att visa glädje och omtanke!

Och någonstans i mitt huvud snurrar orden " vi älskar för att Han först älskade oss".

Tacksam.