Lite skörare

I somras fick jag en bok av min syster, Maggans lilla starksköra. En bok med krönikor om liv, kärlek, kantstötthet och annat mänskligt. Kan verkligen rekommendera den. Speciellt för dig som ibland känner dig allt annat än stark, men ibland känner dig just stark. 

När jag presenterar mig för människor, när de ser mig, så vill jag gärna att de uppfattar mig på ett visst sätt. Jag vill att de ska se mig som stark, kompetent och positiv. Det är så jag vill vara. 

Men det är ju självklart inte hela sanningen. 

För precis som jag är stark så är jag också svag. Liten, låg eller skör. Ibland slår det ena igenom mer än det andra. Ibland är jag skörare. 

Precis som jag kan vara kompetent så kan jag vara inkompetent, det finns så mycket kvar att lära. Precis som jag försöker se livet ur ett positivt perspektiv så finns det dagar när allt jag har är negativet. Varje tanke blir nersmutsad av en negativitet och misstro mot mig själv. Jag får kämpa för att behålla balansen. 

Det är svårt att slappna av när jag är svag, inkompetent och negativ. Jag är som en spänd båge i väntan på skottet. Jag söker sätt att slappna av, försöker hitta balansen. Men det är svårt.

Just nu är jag lite skörare än annars. Just nu försöker jag hitta balansen. 

Jag kommer i bön inför en stor Gud och säger "Hjälp mig, jag saknar ord." Och det är där någonstans som jag trots allt vilar. Hos Honom.