When the leaves fall of the trees I feel like something is falling of me.
I get torn between the part of me who feels so at home and the part of me that wants to leave.
How can I ever explain what I'm missing. So happy with this but still looking for something. Somehow I believe there is more.
More of me. More to do. More of life.

Not sure I make sense. Or that I have to.

Just watching the leaves fall one by one. Making room for winter.

And I, I'm making room for more.

Comments

Post a Comment

Popular posts from this blog

With His hand in mine

Under de senaste veckorna har jag läst en bok " Escaping the Devil's bedroom " av Dawn Herzog Jewell. Det är en bok om mörkret om sex industrin. Om allt från prostitution till porr. En bok om hur människor är skadade, utsatta och förvirrade. Men det är samtidigt en bok om hopp. En bok om överlevare. Om människor som får sina liv förvandlade, det tar kanske många långa år men något ändras. Den handlar om vanliga människor som bestämt sig för att ändra på saker och ting, människor som har bestämt sig för att följa Honom vart det än leder. Och den handlar om Gud's oändliga kärlek till oss alla, trots vår otillräcklighet. "Genom Honom kan jag förmå allting". "The Streets I feared to see" I said: 'Let me walk in the field' God said: 'Nay, walk in the town' I said: there are no flowers there. God said: 'No flowers but a crown' I said: But the sky is black and there is nothing but noise and din' But He wept as He sent m
Read more

back in town

Så var jag hemma i Stockholm igen efter några dagars skön ledghet i Hjo. Åkte hem till Hjo direkt efter tentan i onsdags. Tror och hoppas att tentan gick bra men det är ju alltid svårt att veta. Så nu är det bara att vänta på resultatet som kommer om tre veckor, pust. Dagarna i Hjo var härliga. Fixade en del saker såsom att gå till tandläkaren och organisera upp lekhörnan åt mamma och pappa. Men att organisera tycker jag ju kan vara skön avkoppling. Igår så tog jag tåget upp till Sthlm. Gick på 2030 på kvällen och träffade gänget där. Idag ska jag till kyrkan och sedan blir det mest att slappa. Rätt nice. Imorgon börjar vår nya kurs, psykologi. Ska bli intressant och se hur det är... see ya!
Read more

Fyra år

För fyra år sedan vid den här tiden så satt jag i mina föräldrars vardagsrum och försökte febrilt få plats med allt jag villa ha med mig i tre resväskor. Vad var viktigast, påslakan eller en till bikini? Hur många böcker borde jag ta med? Ett rum i deras källare var fylld med mina grejer och någon vecka tidigare hade jag sagt hejdå till mitt liv i Stockholm. Jag var redo för något nytt, men vad nervös jag var! Jag skulle åka till ett land jag aldrig besökt för att vara volontär med en organisation som jobbade med kvinnor i utsatthet, det var ungefär allt jag visste. Sex månader var planen. Vet inte vad jag sagt om någon berättat för mig att fyra år senare så skulle jag bo kvar där.  Den 18e oktober 2012 så tog jag flyget till en liten ö i Medelhavet, den ö som jag nu kallar hemma. Cypern.   Vilken välsignelse att jag fick hamna just här! Cypern var lätt för mig att älska, med havet, solen och god mat. Men inget av det hade gjort den här platsen till hemma. De är ju människorna som gör
Read more