Let go, Let God.

Comments

Post a Comment

Popular posts from this blog

Kyrie, eleison!

Jag sitter trygg i min lägenhet och klagar på att jag är förkyld. Tittar på min facebook och den svämmar över av bilder, bilder jag inte vill se. Bilder som visar på världens ondska och orättvisa. Jag försöker titta bort. En treårig pojke spolades upp på en strand. Ett krig så fruktansvärt så det inte finns ord. En lastbil fylld med människor som dör av syre brist. Jag vill inte ta till mig. Jag orkar inte försöka förstå. Men jag måste. En liten pojke är död. Många människor har dött. De dog av kriget. Eller så dog de under flykten. Och i media diskuteras det om vi kan ta emot dem. Om? Frågan borde vara hur.   De finns de som pratar om hur och de som redan gör. De är ljuspunkter i en mörk värld. Men det känns inte som det är nog. Jag gråter över en pojke jag aldrig träffat. Jag gråter över min egen brist i att göra det bättre. Herre, förbarma dig över oss!
Read more

Vardagshjältar

Här på bloggen återkommer jag igen och igen till hur många fantastiska människor det finns och hur det ändå är de små sakerna som förändrar den här världen. Så med risk för att verka tjatig så kommer här ett inlägg om vardagshjältar. Jag har nämligen kommit och tänka på det efter att jag hörde en vacker berättelse om hur en flicka, 13 år, som utsatts för trafficking blivit mottagen med så mycket kärlek av de övriga boende när hon kom. Kan inte berätta allt om det här, men fråga mig gärna när vi ses. Men vad är vardagshjältar då? Jo, sådana som mitt i vardagen sätter värde på andra och gör det där lilla extra. Det är vännen som skickar ett sms just när man behöver ett. Det är kvinnan som hör någon prata hennes språk på gatan och då personen verkar ensam bjuder hem henne på fika. Det är kvinnan som hör att sockerpriset ska gå upp och köper 120 kg och skänker till vårt centre. Det är kvinnan som varje morgon ringer sin smått dementa mamma för att se till att hon går upp och klär på sig ...
Read more

(Om)tanke

I tisdags så kom jag efter en lång resa tillbaka till Cypern. Även om jag var glad att vara hemma så kändes det inte direkt så välkomnande då det varit ovanligt kallt och regn den här veckan. Bottenrekordet (inne) i min lägenhet var 8 grader. Nu har det tagit sig och i mitt sovrum har jag med hjälp av varmluftspumpen fått upp det till 20 grader idag, känns underbart! Jobbet har börjat komma igång och jag har fått träffa många av centrets gäster den här veckan, kändes  härligt. De drev med mig medan jag försökte lära mig grekiska och rumänska lite omväxlat. Pratade långa haranger om mig på ett språk jag inte förstod, men de gjorde de på ett kärleksfullt sätt ändå. Jag har tänkt mycket på hur omtanke visas den här veckan. Hur det bästa sättet att visa det ändå ofta är på praktiska sätt. Att göra det till något konkret. Och då är det de små sakerna, som alltid, som gör skillnaden. På något sätt definieras vi av de små handlingar av omtanke vi gör. och ibland de stora. I år vill ja...
Read more