Kyrie, eleison!
Jag sitter trygg i min lägenhet och klagar på att jag är
förkyld. Tittar på min facebook och den svämmar över av bilder, bilder jag inte
vill se. Bilder som visar på världens ondska och orättvisa. Jag försöker titta
bort. En treårig pojke spolades upp på en strand. Ett krig så fruktansvärt så
det inte finns ord. En lastbil fylld med människor som dör av syre brist. Jag
vill inte ta till mig. Jag orkar inte försöka förstå. Men jag måste. En liten
pojke är död. Många människor har dött. De dog av kriget. Eller så dog de under
flykten. Och i media diskuteras det om vi kan ta emot dem. Om? Frågan borde
vara hur. De finns de som pratar om hur
och de som redan gör. De är ljuspunkter i en mörk värld. Men det känns inte som
det är nog. Jag gråter över en pojke jag aldrig träffat. Jag gråter över min
egen brist i att göra det bättre.
Herre, förbarma dig över oss!
Comments