Dreams in Reality

Här om dagen så läste jag på leilei.se om hur hon ett ögonblick påmorgonen kände sig som hemma innan verkligheten satte in och hon kände i hjärtat hur långt hemifrån hon var. Ikväll, när jag såg på bilder på snö i Sverige, så förstod jag vad hon menade. En liten stund när jag tittade ut i mörkret kunde jag tro att snön var här och att det var julmys dags. Men sedan så kom verkligheten över mig, att jag är långt hemifrån. Men om ca två veckor så åker jag till Sverige på jullov så för mig är det trots allt inte så avlägset. Den här veckan har inneburit frustrationer och stress över det jag inte får gjort. Förhoppningsvis blir nästa vecka full av fokus och avklarade uppgifter. Det är svårt att hinna med skolan när man har så roligt jobb och socialt umgänge. Men efter helgen, som ska innehålla vandring och umgänge hos Knar uppe i bergen imorgon och kyrkhäng på söndag, så ska jag stänga in mig hemma och intensivplugga. Så kanske, det blir jul i år igen...

“Our deepest fear is not that we are inadequate. Our deepest fear is that we are powerful beyond measure. It is our light, not our darkness that most frightens us. We ask ourselves, Who am I to be brilliant, gorgeous, talented, fabulous? Actually, who are you not to be? You are a child of God. Your playing small does not serve the world. There is nothing enlightened about shrinking so that other people won't feel insecure around you. We are all meant to shine, as children do. We were born to make manifest the glory of God that is within us. It's not just in some of us; it's in everyone. And as we let our own light shine, we unconsciously give other people permission to do the same. As we are liberated from our own fear, Our presence automatically liberates others.» By Marianne Williamson From A Return To Love Quoted in Nelson Mandela's 1994 Inaugural address

أنا اسميٌ Emelia ؤ انا احب السفر. Det är det enda jag är rätt säker på är rätt i min arabiska presentation....

...när det finns så mycket intressantare saker att göra. Känner att plugget blir lite lidande av att jag flyttat till en ny stad med så mycket att upptäcka, fixa, människor att träffa. Det känns härligt att få prova det nya men blir lite stressad över min brist på plugg så idag ska jag sätta mig och läsa en pluggbok, det är ju alltid en start :) P.S. Imorgon ska jag köpa moped. D.S.

Så var den stora flytthelgen avklarad och jag sitter hemma hos mamma och pappa med otrolig träningsvärk. Kan bli så efter att ha gått ca 40 gånger upp och ner i tre trappor med ojämna trappsteg. Men är väldigt tacksam till de som hjälpte till; pappa, Emanuel och hans vän och mamma med glada tillrop:). Igår sa jag också hejdå till min församling kår393, vilket var uppmuntrande och glädjande samtidigt som det var vemodigt. Så många härliga människor som jag kommer sakna! De första dagarna den här veckan ska jag ägna åt att hinna ikapp med skoluppgifter så jag kan vara ledig i slutet av veckan. För på torsdag morgon kl 6 så blir det avfärd!