When the leaves fall of the trees I feel like something is falling of me.
I get torn between the part of me who feels so at home and the part of me that wants to leave.
How can I ever explain what I'm missing. So happy with this but still looking for something. Somehow I believe there is more.
More of me. More to do. More of life.

Not sure I make sense. Or that I have to.

Just watching the leaves fall one by one. Making room for winter.

And I, I'm making room for more.

Comments

Post a Comment

Popular posts from this blog

I'm back....

Efter att ha varit smått frånvarande från the www i mer än en vecka så är jag nu tillbaka!!!! Nu måste ni ju vara strålande glada att höra från mig :-) Som jag nämnt tidigare så har jag ju varit på en liten resa till några av mina syskon. Jag började med att åka till Vikingstad utanför Linköping för att hälsa på min syster och hennes familj. De har ett nytt hus att renovera så jag hjälpte till med det, så gott jag kunde. Vi satte upp lite tapeter och målade lite. Var en trevlig helg. Sedan så fortsatte jag upp till Norrtälje på tisdagen. Var lite kul att passera Stockholm och tänka här ska jag bo. I Norrtälje så mötte min bror och brorsbarn mig vid bussen. Gullungarna var lika goa som alltid. Under de dagarna jag var där så var det ju otroligt varmt så det blev solande och badande. En tur till Ikea blev det också. På fredagen så åkte jag och Mange ut i Norrtäljes skärgård med båten, fantastiskt. Men om man frågar Elias (3år) vad vi gjorde när jag var där så skulle han säga att vi lekte...
Read more

From guilt to gratefulness

This day started out with a feeling of guilt. You know when you just wake up and everything start up wrong. Today it all started with a phone call from my job. (I work at a day-care if someone is sick) I didn't answer 'cause I wanted to use this day to pack my things for when I am moving. This should be fine, but I felt so guilty for turning down job when I need money. After this I started to think about the fact that I owed my parents money and that I have no possibility of paying them back. Guilt. But after I went swimming and then talked to my sister I was feeling better. So when I got home after running some errands I called my parents to find out how much I owed and ask to borrow a small amount more. Like to find out how guilty I should feel. Then the wonder happened. My very generous parents had decided to give me everything I owed. I still feel a bit guilty over the fact that they once more gave me money and took away what I owed. But mostly I feel grateful. So grateful....
Read more

Språkförvirring

Efter att Petra varit på mig om mitt uppehåll i bloggandet så får jag väl ta och blogga lite nu då. Men jag har faktiskt varit bortrest och så det så. ;-) Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg så var jag ju och hälsade på min yngsta syster i helgen nere i Skåne. Det var verkligen superkul! Hade fullt upp och blev ordentligt trött, men det var skönt. Cykelhajken med de tre milen som jag oroade mig för var faktiskt kul och även om jag fick mjöksyra och ont i rumpan så gick cyklingen riktigt bra. Tänk vilken skillnad underlaget gör, asfvallt (hur stavas det) är så mycket mer nice än grus. På söndagen blev det ju en snabbvisit till Malmö där jag träffade Ellen. Hann se hennes lägenhet, fika i folkets park och hinna updatera oss lite innan jag åkte igen. Konstigt att träffa henne i SVerige, men väldigt trevligt. Resten av helgen var som sagt också väldigt lyckad, med ett besök hos mina släktingar i Osby. Verkligen kul att träffa dem! Oj måste bara nämna en rolig sak som hände på vägen ...
Read more