Dreams in Reality

Jag älskar att skriva. Att pröva orden. Att känna vad som slår an en sträng i mitt hjärta. Se färger och forma meningar.  Att försöka fånga något eller någon. Att fånga en känsla. Jag skriver så mycket i mitt huvud men tar allt för lite tid att skriva ner det på papper. Någon föreslog att jag kanske borde avsätta tid varje vecka för att skriva. Kanske. Medan jag söker efter rätt form för att utrycka mitt eget skrivande så dyker jag in i andras. I en blogg, eller ännu hellre en bok.

I februari fick jag förmånen att resa till Florida. Jag blev medbjuden på två veckor av underbar härlig semester. Det blev besök på Disney world, besök hos delfinerna från dolphine tale, shopping, fantastiskt god amerikansk mat och lata dagar vid havet. Hann gå till frisören också. Välbehövlig vila från jobb och känslomässig investering i jobbet. Även om Florida i sig själv och allt vi gjorde där var härligt så är det annat som är det som gav mysigaste minnena.  Att åka i bilen mil efter mil när fyra underbara systerdöttrar sjunger för full hals med musiken. Att gå en promenad på stranden med min syster och prata om livet. Retas med svågern. Få skratta så jag går åt. Balansera så många som möjligt på en paddel board. Bara få njuta av älskat sällskap. Välbehövligt.

Vissa dagar så verkligen älskar jag mitt jobb, och andra dagar, ja då kan jag känna lite tvärtom. Det där med att jobba med människor är så omväxlande, just för att människor är omväxlande. Förra veckan så tänkte jag att jag har världens bästa jobb (för att jag antagligen har det), men i eftermiddags så kände jag det inte alls så. Jag hade haft en trevlig planeringsförmiddag så kände mig rätt laddad. Men volontären som skulle jobba med mig idag var sjuk och eftersom jag inte fick tag i någon ersättare så blev jag själv på centret. Det är alltid lite stressande att vara själv, speciellt när det kommer nya människor. Idag var  de som kom så negativa och klagande. Ingenting var rätt. Och jag kände mig väldigt otillräcklig. Och fel och allt det där. De få timmarna centret är öppet kändes plötsligt väldigt långa. Jag vill fokusera på det positiva i människor och i situationer, men idag så trodde jag det skulle bli svårt. Men som tur var så kom det en gäst till centret idag som var...

Det går mot jul. Jag gilar december, speciellt på Cypern. Det är lite kallt på kvällen så man får mysa under en filt, men på dagen lyser solen varm.  Men december är också lite stressigt. Det är extra många sociala grejer, julfest efter julfest. Härligt men stressigt. Julklappar ska köpas. På mitt jobb så ska 40 julklappar och kassar med julmat organiseras och delas ut. Det är uppvisningen för ett dansprojekt för kvinnor som kommit ut ur trauma på olika sätt. Jag smygstartar lite som skolkurator (från och med januari blir det en dag i veckan). På centret hade vi härlig julfest igår, välsignad kanske är ett bättre ord.  Idag fick vi donationer av mat, mycket mat att ge bort till jul. Mitt i allt det där så får vi chansen att hjälpa en krasslig ettåring till doktorn och lugna en orolig mamma. Jag fick sitta på en trappa och prata i några minuter och känna en samhörighet.  I en tid av mörker för många så hoppas jag på att det Ljus som lyser i mörkret ska synas den här julen....

Så har ännu en födelsedag kommit till sitt slut. 27 år. Kunde tro att det var något "jämnare" med allt firande som skett. Överraskningsfest, uppvaktning på jobbet, frukost i sängen, lunch med kollegor, middag med vänner, filmkväll och bad i havet.  Den här veckan firar man i USA thanksgiving, och det är något jag funderat på; tacksamhet. När jag låg och guppade i havet så insåg jag att havet är min plats av tacksamhet. En plats där jag ofta påminns om det jag har att tacka för. Idag är jag tacksam över att ha fått bli ett år äldre och för åren som har gått. Tacksam för allt gott som skett under det senaste året. Jag är tacksam för goda vänner. Tacksam för en kärleksfull familj. Så tacksam för mitt jobb och de jag får lära känna där. Jag är tacksam för drömmar och förhoppningar för framtiden  . Tacksam för de små sakerna. Men mest av allt är jag tacksam till Gud. För allt det andra är tack vare Honom. Jag tänker att det är gott för oss alla att hitta platser av tacksamhet. Och...

För någon vecka sedan när jag var i Sverige så sa min fyraåriga systerson så här till mig: "Jag gillar dig! Jag kommer inte glömma dig för du blir så glad när du träffar mig". Han träffade rakt i mostershjärtat. Även om det känns ledsamt varje gång jag kramar mina sötnosar hejdå så är jag glad om jag förmedlar att jag blir glad varje gång jag ser dem. Ikväll så kom det där tillbaka till mig på jobbet. Vi hade en middag på vårt center, som vi har varje månad. 15 underbara kvinnor från olika bakgrund samlades. Jag blev så glad för var av dem när jag såg dem! Jag hoppas att jag och de andra volontärerna lyckades visa det. Att vi lyckades visa hur mycket vi tycker om dem. För är det inte det som det betyder att bli glad när man ser någon, att man gillar dem? Så många gånger har jag kännt värmen och glädjen hos dessa kvinnor, något som gör att jag inte kommer glömma dem. Jag hoppas att det är samma för dem.  Det är gott att visa glädje och omtanke! Och någonstans i mitt huvud snur...